söndag 28 oktober 2012

Winds of Change

Gick bra på högskoleprovet. Mycket bättre än jag räknat med. 2.0 på orddelarna och 1.6 på de kvantitativa. 1.8 sammanlagt alltså.

Känns jobbigt, hade inte räknat med det här. Hade nog räknat med att köra första fullständigt, få fixa jobb någonstans och göra det igen på vårterminen. Jag lade upp min planering efter det. Vad fan ska jag göra nu egentligen?

Hade självklart räknat med en teoretisk chans att få hyfsat resultat. Därför skickade jag också in en halvhjärtad ansökan till högskolan.

Som följer:

Psykologprogrammet i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund.
Läkarprogrammet på Karolinska, i Umeå och Linköping
Juristprogrammet i Lund
Grundkuirs i genusvetenskap, Lund
Kandidatkurs i Statsvetenskap. Lund.

Ingen av programmen har över 1.8 i intagningspoäng. Det är faktiskt bara Psykologprogrammet i Stockholm/Lund och läkarprogrammen på Karolinska/Umeå som ligger så pass högt. Resten kommer jag in på by default. Jag måste på allvar ta och sovra bland dom, gallra ut dom jag inte vill ha!

Eller om jag inte vill göra någonting alls men...Jag menar WTF? Känner mig nästan tvingad att välja någonting. Bara för att jag kan. För att det vore fel att inte göra det.

Allt känns bara väldigt rörigt just nu. Som om inte det vore nog sökte jag någon utbildning i militären också, som specialistofficer/militärtolk. Jag var behörig! Pallar jag med en KMU (Kompetterande Militär Utbildning) kan jag mycket väl få det tvivelaktiga nöjet att nöta arabiska sexton timmar om dagen.

Pappa beskrev sig som ett isflak en gång. Han guppar lite fram och tillbaks, i stort sett är han rätt nöjd med att flyta med strömmen.

Han tyckte jag var mer av en virvelvind.



fredag 26 oktober 2012

Queerfolk och mansrättsrörelsen.

Finns förvånansvärt stora paraleller här.

Både queerfolket och mansrättsrörelsen känner sig ensamma och isolerade, Missförstådda. Båda grupperna kännser sig dessutom personligen angripna av det omgivande samhället, Som ifrågasätter deras identitet, deras värderingar, deras sätt att leva.

Skulle tolka det där som att vi har flera uppfattningar i samhället som är normerande och förtryckande, beroende på vilken del det är man lever i, och vilken del av det dagliga informaitonsflödet vi är mer känsliga för.

Är i varje fall lute synd vi måste ställa grupperna mot varandra hela tiden. Vad mansrättsrörelsen och queerfolket vill är ju i mångt och mycket samma sak, de vill kunna vara sig själva. Att folk (representerade av antingen PK-samhället eller alla andra) bara ska lägga ner. Sluta försöka tvinga in dom i en roll de varken kan trivas i eller identifiera sig med.

torsdag 25 oktober 2012

Mening

Kommer bli lite existensiella grubblerier och skit nu igen.

Deal with it.

--------------

Tänkt lite på vad jag gör här fortfarande. I Lund. I universitetsvärlden. Eller iaf i utkanten av den. Har faktiskt läst mer än trehundra högskolepoäng. Det borde väl vara nog för vilken dödlig som helst, right?

Sanningen är....att jag inte fått ut vad jag vill av universitetet. Finns exakt tre anledningar att läsa någonting.

-För att du brinner för ämnet och vill fördjupa dig i det
-För att det leder till ett bra jobb.
-För att du älskar universitetslivet, har kul, festar runt.

Jag har aldrig gjort något av det här....det finns tre kurser jag någonsin tyckt var kul. statsvetenskap, grundkursen i engelska och en flumkurs i genuspsykologi. Utöver det...jag har bara läst för att jag känt mig tvingad till det, för att jag inte haft något bättre för mig.

Har aldrig läst något jag brunnit för, aldrig vågat det. Och jag har aldrig haft så jävla kul på universitetet.. Har aldrig hittat någon gemenskap, någon eller några det klickar med.

Så jag antar jag inte känner mig färdig på något sätt - är inte nöjd. Har inte fått det där jag kom hit för att få.

tisdag 23 oktober 2012

Insomnia

Kan inte sova. Pluggat inför högskoleprovet i fyra-fem dagar nu och nojjar som fan över det. Vad vill jag ha det till egentligen, typ psykolog eller läkare? Vad ska det vara bra för?

Sanningen är att jag nog skulle trivas bäst som typ lärare. Tror det i varje fall. Eller typ flummig genusvetare, liksom jobba inifrån för att störta hela systemet. Eller lyckas fixa mina närmast bibliska issues med tjejer och feminism. Det är sjukt jävla viktigt när jag tänker efter.

Kanske lyckas göra både och?

Hur som helst, skulle knappast kräva några högre betyg för någonting av det där. Inte för en schysst master heller. Det skulle bara krävas att jag tar mig i kragen, bestämmer mig för vad jag vill och vågar stå för det. Iof just det jag har haft svårt för hela mitt liv men....borde det faktiskt inte bli dags snart, att i varje fall försöka?

Känns som om jag försöker få allting igen, inte behöva välja. Gapa efter för mycket. Brukar aldrig gå så bra det där- å andra sidan har jag slagit in på den banan nu, satt upp högskoleprovet som mål. Det känns som om jag iaf måste försöka då.

torsdag 18 oktober 2012

random fundering

Blivit lite skeptisk mot det här med magiska svärd på sistone.

När man tänker på det är ett svärd bara ett vapen, om man bortser från mystiken, symbolvärdet och så vidare .Riktigt high tech också. The cutting age technology of its day.

Blir riktigt löjligt om man byter ut "svärd" i alla fantasyserier mot något annat vapen.

En välsignad kalashnikov.

En magisk bazooka.

En förtrollad kärnvapenmissil

What's the difference, egentligen?  Finns det någon praktisk anledning till att en pilbåge kan vara magisk, men inte en Avtomat kalashnikov 47?


onsdag 17 oktober 2012

update

Tror bestämt ni bör uppdateras litegrann....

Från att ha varit en flummig, överutbildad akademiker har jag nu vuxit upp och blivit en arbetslös flummig akademiker. Fortfarande lika överutbildad. Stod inte ut med tanken på en till onödig skitkurs, någon jag faktiskt skulle behöva ta studielån för.

Jag tror inte på lån. Honestly, det är mot min religion. Lån är någonting man tar för investeringar. Inte för trettio poäng socialpsykologi.

Så, sedan jag hoppade kursen har jag flummat runt och mjölkat alla bidragssystem jag kommit åt.  Förvånansvärt bra på det. Både på det och att söka jobb. Varit på två intervjuer hittills. Går på den tredje imorgon.

Hade ett ytterst kortvarigt jobb också som kundintervjuare men...var inte tillräckligt odräglig för det. I'm working on it.

OMFG

Jag uppdaterade nyss mitt mobilnummer på aditro.se, en av Sveriges största rekryteringssiter för offentliga jobb. Säkert sökt ett hundratal jobb där de senaste åren.

Nu hör det till saken att jag blev av med mitt gamla nummer för två fucking jävla år sedan. Det är alltså först nu jag orkat kontrollera att allting stämde.

Undra på att de aldrig hörde av sig?

Doh. Big time.

söndag 14 oktober 2012

Where is the money?

Right. blir ett lite tråkigt inlägg om politik igen.

Får ett jävligt dåligt intryck av svenska förvaltningen just nu. Vården går på knä. Polisbemanningen har gått ner. Lärarlönerna är bland de lägsta i Europa och handläggarna på migrationsverket har inte längre tid att göra riktiga utredningar.

För att inte tala om försvaret. På min tid hade vi ffs inte ens råd med galgar till skåpen! Vi har luftvärnsmissiler från typ 70-talet, ett flygvapen som knappt fungerar och flygplan som lappats ihop i typ fyrtio år nu.

Don't get me started angående järnvägen.

Det är något stort som måste göras här, staten måste få mer pengar från någonstans. Eller samhället måste frigöra fler resurser, eller however you want to put it. Det hjälper inte att skrika "Banta Staten" och lägga ner nämnden för hemslöjdsfrågor.

Vad kan vi göra för att få samhället på fötter igen?

måndag 8 oktober 2012

Konsten att tala

Var på föreläsning med Johan Hedin i lördags på CUFs utbildninghelg. Var en av de bästa föreläsningarna jag ö.h.t hört, så jag tar och delar med mig lite av hans tips:

Johan poängterar för det första att du inte måste vara intelligent för att vara en bra talare. Det finns fullt med exempel på det. Är du intelligent kan du börja betvivla din egen tes, undra om motståndaren inte egentligen har poäng. Det är livsfarligt, det finns en sak och en sak endast som vinner debatter. Det är utstrålning och självförtroende. Ingen av dom mår bra av att du börjar tvivla på dig själv.

Det andra Johan poängterar är att debatten finns till för att vinna publiken, inte din meningsmotståndare. Det är viktigt att ha det i åtanke. Din motståndare har redan bestämt sig. Och även om han eller hon "skulle" erkänna dina argument inners inne, är det ingenting  denne kommer att erkänna. Vad du däremot kan göra är att påverka alla osäkra människor i publiken, de som ännu inte bestämt sig.

En känslosam/passionerad stil kan fungera för de som håller med dig, antingen medvetet eller omedvetet. För  många andra (som inte alls är införstådda med ditt driv, eller orsaken bakom det), kan det dock tolkas som konstig och/eller skrämmande. Johan poängterar dock att engagemang är mycket viktigt när du håller ett tal, det är viktigt att du tror på vad du säger.

En oväntad avsändare är alltid intressant. En tjej som är mot feminism, en kille som är för. Något väldigt intressant är också ett oväntat debattpar, några som annars aldrig håller med varandra, men i just denna fråga kommer överrens.

Det viktigaste Johan ville vi tog med oss var dock att vi skulle hålla oss till en tes när vi talar om någonting aldrig fler. Det gäller att göra det enkelt för publiken att förstå, och då ska man inte krångla till det i onödan..


fredag 5 oktober 2012

Schyssta villkor?

Fick nyss fyra erfarenhetspoäng i kunskap om arbetsmarknaden.

Gainade en level.

Visste ni om att alla icke-studenter är typ diskriminerade på arbetsmarknaden?

It's true. I varja fall om det är deltidsjobb du är ute efter. Väldigt många jobb förmedlas via bemanningsföretag idag. Och för att ett bemanningsföretag ska få lov att hyra ut dig på deltid måste du antingen vara student eller ha annan huvudsaklig sysselsättning på minst 50%.

Det är något som står i kollektivavtalet. Och alla bemanningsföretag är skyldiga att följa det. Tanken är att arbetarna ska beskyddas från de rovgiriga företagarna. Det förutsätter förstås att alla vill jobba heltid....och att alla vill anställa på deltid.

Men...kan det verkligen vara schysst att neka arbetslösa deltidsjobb, bara för att beskydda allas "rätt" till heltid?

Jag tycker inte det.

Hypocrisy

God.

Läste förra inlägget och kom på vilken jävla hycklare jag är ^^

Hade ett ONS förra veckan någon gång. Människan i fråga har typ sett ljuset (Am I that good?) och messat mig fem gånger om dagen sedan dess.

Och jag har bara freakat ur. Seriously. Det går för fort. Blir för intensivt. Blir för rädd för sådant bara. Att folk förväntar sig att jag ska skriva tillbaks, göra saker, känna saker.

Right, I have issues.

Till alla desperata: Vill du tvunget träffa ditt ONS så bjud för guds skull personen på en kaffe eller ngt. No strings attached.