Min bror tänker sig någonstans att livet är ett onlinespel och att vi kanske får möjligthet att rädda Erik vid nästa genomspelning.
Om det där stämmer tror jag inte vi bär med oss någon explicit information mellan genomspelningar, utan den kunskapen kommer i sådana fall finnas lagrad som intuition. Och jag har redan haft rätt mycket intuition jag ignorerat till förmån för andra saker, som Eriks rätt till självbestämmande till exempel.
Den där sista söndagen stör mig verkligen. Erik hade fått brutala utsättningssymptom efter att ha satt ut sina antidepressiva medel. Antagligen hade han varit allergisk mot Sertralinet hela tiden, så nu när han plockade bort det fick han någon slags enorm fördröjd överkänslighetsreaktion. Han blev allergisk mot typ tio olika saker samtidigt, inklusiva de läkemedel han tidigare tagit och som han behövde (vanliga medel som diklofenak). Han fick konstiga muskelsmärtor och underhudsblödningar, sådant man vanligtvis ser vid vaskuliter.
Värst av allt var att hans migrän och hans sömnsvårigheter blev värre. Det enda som någonsin riktigt hjälpt mot det var Sertralin, och det var han överkänslig mot nu.
Han bad mig ta ställning till fyra olika alternativ, Ajovy (antikroppsmedicin mot huvudvärk), insättning av annan liknande antidepressiv medicin med mindre risk för utsättningssymptom (escitalopram), en bredare antidepressiv medicin som heter amtryptillin och att bara försöka vänta tills allting blåst över.
Bad honom i första hand vänta. Han sade att alla symptom ändå börjat kännas bättre den kvällen, inklusive ledväken som plågat honom i två år nu.
Han frågade mig om han inte kunde testa det där amtryptillinet, det hade fungerat förr honom innan. Jag tyckte inte det kändes bra, och det fanns ingen forskning på det heller, inte på patienter med redan utvecklat utsättningssydrom mot en helt annan medicin. Han sade det funkat för honom innan, men hans nervsystem var inte samma då som nu. Han var hypersensitiviserat nu mot nästan allting. Jag rekommenderade honom att sätta in en mikrodos escitalopram om han nu nödvändigtvis skulle prova någonting, och att fasa ut det mot amtryptillin om och när han hittat en dos som faktiskt fungerade.
Han tog återigen upp att amtrytptillinet hade hjälpt honom sova innan, och att det också hade en effekt på kroppens serotonin, precis som sertralin. Han lät så hoppful, jag gick med på att vi kunde testa en mindre dos. Hans kliniska intuition hade lett honom rätt innan. Jag hoppades han hade rätt, men in my heart of hearts så trodde jag inte riktigt på det.
Han tog en dos på 1 mg när vanliga insättningsdosen är 2 x 25 mg, men till och med den lilla dosen knuffade hans redan översensitiviserade nervsystem beyont the point of no return. Han fick brännande huvudvärk bara två timamr senare, han trodde han hade fått en stroke. Det fortsatte med oerhörda smärtor i hela kroppen som släppte efter två dagar. Men värst av allt var att huvudvärken förvärrades ytterligare, coh att han nu inte kunde sova alls.
Det skapade en ond cirkel där sömnlösheten ledde till mer huvudvärk och huvudvärken ledde till ännu mer sömnlöshet. Han läsa upp sitt testamente för mig på tisdagen och började köpa in utrustning för att avsluta sitt live redan nästkommande dag.
Min fina storebror låg och kramades med honom fem timmar i sträck på torsdagen, och lyckades på något sätt äntligen för huvudvärken att släppa, jag trodde vi kanske var på rätt väg.
På fredagen orkade han inte sitta längre en halvtimme i bastun på tobisvik. Han fick panik då tror vi, tänkte sig han gick en framtid till mötes där han inte längre skulle orka någonting, bara känna migrän hela tiden och ligga som ett kolli på sjukhuset. Han kände han behövde avsluta det här medan han fortfarande hade möjligheten.
Hade jag bara insisterat på att skippa det där amtryptillinet eller i varje fall vänta tills nästkommande dag så hade vi kunnat undvika hela den här jävla tragedin, det är en av flera saker jag önskar jag kunnat göra annorlunda. För det fanns inga mariginaler, det fanns inget utrymmet att experimentera och sedan misslyckas.
Och det kändes fel, det var ju det.
