OMFG

Jag uppdaterade nyss mitt mobilnummer på aditro.se, en av Sveriges största rekryteringssiter för offentliga jobb. Säkert sökt ett hundratal jobb där de senaste åren.

Nu hör det till saken att jag blev av med mitt gamla nummer för två fucking jävla år sedan. Det är alltså först nu jag orkat kontrollera att allting stämde.

Undra på att de aldrig hörde av sig?

Doh. Big time.

Where is the money?

Right. blir ett lite tråkigt inlägg om politik igen.

Får ett jävligt dåligt intryck av svenska förvaltningen just nu. Vården går på knä. Polisbemanningen har gått ner. Lärarlönerna är bland de lägsta i Europa och handläggarna på migrationsverket har inte längre tid att göra riktiga utredningar.

För att inte tala om försvaret. På min tid hade vi ffs inte ens råd med galgar till skåpen! Vi har luftvärnsmissiler från typ 70-talet, ett flygvapen som knappt fungerar och flygplan som lappats ihop i typ fyrtio år nu.

Don't get me started angående järnvägen.

Det är något stort som måste göras här, staten måste få mer pengar från någonstans. Eller samhället måste frigöra fler resurser, eller however you want to put it. Det hjälper inte att skrika "Banta Staten" och lägga ner nämnden för hemslöjdsfrågor.

Vad kan vi göra för att få samhället på fötter igen?

Konsten att tala

Var på föreläsning med Johan Hedin i lördags på CUFs utbildninghelg. Var en av de bästa föreläsningarna jag ö.h.t hört, så jag tar och delar med mig lite av hans tips:

Johan poängterar för det första att du inte måste vara intelligent för att vara en bra talare. Det finns fullt med exempel på det. Är du intelligent kan du börja betvivla din egen tes, undra om motståndaren inte egentligen har poäng. Det är livsfarligt, det finns en sak och en sak endast som vinner debatter. Det är utstrålning och självförtroende. Ingen av dom mår bra av att du börjar tvivla på dig själv.

Det andra Johan poängterar är att debatten finns till för att vinna publiken, inte din meningsmotståndare. Det är viktigt att ha det i åtanke. Din motståndare har redan bestämt sig. Och även om han eller hon "skulle" erkänna dina argument inners inne, är det ingenting  denne kommer att erkänna. Vad du däremot kan göra är att påverka alla osäkra människor i publiken, de som ännu inte bestämt sig.

En känslosam/passionerad stil kan fungera för de som håller med dig, antingen medvetet eller omedvetet. För  många andra (som inte alls är införstådda med ditt driv, eller orsaken bakom det), kan det dock tolkas som konstig och/eller skrämmande. Johan poängterar dock att engagemang är mycket viktigt när du håller ett tal, det är viktigt att du tror på vad du säger.

En oväntad avsändare är alltid intressant. En tjej som är mot feminism, en kille som är för. Något väldigt intressant är också ett oväntat debattpar, några som annars aldrig håller med varandra, men i just denna fråga kommer överrens.

Det viktigaste Johan ville vi tog med oss var dock att vi skulle hålla oss till en tes när vi talar om någonting aldrig fler. Det gäller att göra det enkelt för publiken att förstå, och då ska man inte krångla till det i onödan..

Schyssta villkor?

Fick nyss fyra erfarenhetspoäng i kunskap om arbetsmarknaden.

Gainade en level.

Visste ni om att alla icke-studenter är typ diskriminerade på arbetsmarknaden?

It's true. I varja fall om det är deltidsjobb du är ute efter. Väldigt många jobb förmedlas via bemanningsföretag idag. Och för att ett bemanningsföretag ska få lov att hyra ut dig på deltid måste du antingen vara student eller ha annan huvudsaklig sysselsättning på minst 50%.

Det är något som står i kollektivavtalet. Och alla bemanningsföretag är skyldiga att följa det. Tanken är att arbetarna ska beskyddas från de rovgiriga företagarna. Det förutsätter förstås att alla vill jobba heltid....och att alla vill anställa på deltid.

Men...kan det verkligen vara schysst att neka arbetslösa deltidsjobb, bara för att beskydda allas "rätt" till heltid?

Jag tycker inte det.

Hypocrisy

God.

Läste förra inlägget och kom på vilken jävla hycklare jag är ^^

Hade ett ONS förra veckan någon gång. Människan i fråga har typ sett ljuset (Am I that good?) och messat mig fem gånger om dagen sedan dess.

Och jag har bara freakat ur. Seriously. Det går för fort. Blir för intensivt. Blir för rädd för sådant bara. Att folk förväntar sig att jag ska skriva tillbaks, göra saker, känna saker.

Right, I have issues.

Till alla desperata: Vill du tvunget träffa ditt ONS så bjud för guds skull personen på en kaffe eller ngt. No strings attached.

Scarcity

Ofta om jag känner stark samhörighet med någon så...vill jag nästan börja umgås direkt. Eller skriva i varje fall, eller någonting. Det är sällsynt med människor det klickar med helt enkelt. Träffar dom på sin höjd  en gång i halvåret. Och om jag skriver en sådan person, kanske för att ses eller hänga någon kväll, blir jag nästan sur om jag inte får ett svar. Fast jag tror inte det är så för många människor, särskilt de som är "high value", dom som redan har ett jävligt aktivt socialt liv (Många tjejer då enligt detta resonemanget)

Dom träffar nämligen intressanta människor och folk det klickar med hela jävla tiden. Därför blir kontakten inte heller lika speciell...Fine, du var kul att snacka med. Men du är ingen "vän" bara för den sakens skull, bara "bekant", du måste jobba för att ta dig upp därifrån, få förhållande att utvecklas till någonting mer.

I hate that crap. Vill folk bara ska gilla mig för den jag är. Det borde räcka om folk vet jag tycker om dom...ska fan vara tacksamma för det ^^

Fast folk funkar inte på det sättet, inte ens jag gör det. Både har varit och "är" faktiskt sjukt otacksam mot folk som faktiskt bryr sig, hör av sig och försöker spendera tid med mig...And I guess that sucks. Men vill du inte så vill du inte. Och stör du dig på någon så gör du faktiskt det. Spelar ingen roll hur jävla orättvist det är.

What if....

Ett underbart utlåtande från Thunt, författare till den precis lika underbara serien goblins:

Imagine that a strange phenomenon spread across all the world. This phenomenon caused everyone who didn’t hug someone at least once a day to mysteriously die. There would be some who would hug others while arguing that it was clearly an act of God. This would be okay. There would be some who would hug others while claiming that it was a result of science and that there was no God. This would also be okay. There would be some who would deny others the right to hug because they disagree with their views. This would not be okay.

Keep debating. Keep hugging

Peace out.