Maskulinitet och skolskjutningar?

Snubblade på följande post av Anita Sarkeesian, alltså en av tjejerna i gamergatekontroversen:

"Not a coincidence that it's always men and boys committing mass shootings [...]"

"We need to seriously adress connections between violence, sexism and toxic ideas of manhood before men and boys commit more mass shootings." 

Kollektiv Skuld alltså, om budskapet inte gick fram.

Kommer i fortsatta resonemanget utgå från att de obekräftade utsagor som Anita bygger på faktiskt stämmer, dvs att Fryberg först hade blivit nobbad av en tjej, och att han därefter sköt just den tjejen, skadade fyra andra elever svårt, för att slutligen ta sitt eget liv.

Anita påstår att Frybergs föreställningar om manlighet, och de föreställningar om våld/sexism som hör till sagda föreställning, är att beskylla för allt detta.....och jag tror att det stämmer.

Många killar (jag är "inte" oskyldig till detta) mäter sitt värde (self-worth) i just kvinnlig uppskattning och bekräftelse. Det kan få tragiska konsekvenser...både för killen själv, och alla runtomkring. Jaylen hade (liksom Elliot Rodgers) bevisligen en väldigt dålig mansbild. Han tyckte sig inte vara värd någonting, utan just den här tjejens bekräftelse. I syfte att upprätta någon liten del av sitt (upplevda) värde, valde han därför att hämnas. På den som tagit hans värde ifrån honom. Att istället för värdelös framstå som farlig, potent. Som någon man bara inte trampar på på det sättet.

Det står klart att detta är en tragisk, och väldigt ohälsosam inställning. Problemet är bara att Anita själv ger stöd åt den inställningen med sitt kollektiva skuldbeläggande. Hon anser män och manlighet inte är värda någonting, utan kvinnlig och feministisk bekräftelse. Inte om de inte anpassar sig, till hur kvinnor och feminister vill att de skall vara.

Ang. Badgerpod Nerdcast 11

Idag avverkat socialtjänstlagen, LSS, LVU och LVM. Till skillnad från statistiken känns detta faktiskt....både nyttigt och användbart. Avslutade dagen med BadgerPod NerdCast 11: #Gamergate, DiGRA and miscellany.

Bjuder på några intressanta utdrag:

Noah was really fascinated by a concept I put forth: The reason why people use the typical white/brunette straight male as a main character is because they don't have baggage. There's nothing stopping people from just stepping into their skin, and sorta wearing them as a exoskeleton. They're basically a cardboard cutout. We don't think that men, white straight and for whatever reason brunette, have an internal live to speak of. So they can just excavate them out like a warm...papaya? [...] and in order to adress diversity in gaming, we have to adress that.

Aldrig tidigare hört det argumentet. Tjejen fortsätter argumentera för att saker riskerar bli "fel" om karaktärer med annan etnicitet eller kön/sexualitet/könsidentitet introdcueras. Man kan då alltid anklagas för att ha gjort det "fel". Den typiska vita/bruna heterosexuella mannen antas dock vara så pass opersonlig (inte ha något "baggage"), att det inte för någon risk med sig.

One thing that drives me crazy is that men seems to lack a sense of brotherhood [...] they are there, to serve as human shields for the womenfolk. And it doesn't matter if the womenfolk are right, it doesn't matter if they're just. [...] They deserve protection. And if you're going to be a good man, then you'll have to protect them.

Det stämmer väl...väldigt bra med min egen upplevelse. Män och killar anses allmänt vara mindre värda socialt, än vad kvinnor tjejer anses vara. Till på detta verkar män (fler feminister har faktiskt klagat på detta) inte ha någon riktig kollektiv identitet. De känner således ingen Kollektiv Skuld, men inte heller någon kollektiv skyldighet mot resten av männen. Således ställer inte män upp för andra män, utan för kvinnor, för att få uppmärksamhet och bekräftelse.

There's this woman being beaten by the police. But the moment her garnment falls open, and they can actually see it's a woman, another police officer pushes the first one away. They both cover her up, and escort her back to safety. This whole time, a guy 15-20 feet away has his head absolutly stomped on.

Videoklippet Karen talar om är alltså från protesterna på Tahrirtorget, och kan återfinnas här: https://www.youtube.com/watch?v=oua2y11BMxw

Efter att klippet publicerats, går tusentals kvinnor (och män som beskyddar dom)ut och protesterar, för att en kvinna, någon som alltså varit  förtjänt av beskydd, blivit angripen och slagen medvetslös. Jag kan (emotionellt sett) faktiskt sympatisera med det...identifierar mig rätt starkt med den där beskyddarrollen. Men jag tycker inte det är bra att både kvinnor och män själva verkar se män som...just så "expendable" på något sätt. Någon man kan misshandla/förgripa sig på utan större samvetsbetänkligheter, och några man kan bestämma sig för att offra för ett högre syfte, som man ofta gör i konflikter värden över.

Right, hoppas det inte blev alltför tungt och politiskt!

Klippet hittar ni här: https://www.youtube.com/watch?v=OwYwO2RC7_o

Lite om ADD

Läst en del om ADD på sistone, alltså Attention Deficit Disorder. ADHD utan hyperaktivitet.

Känner igen mig en hel del. Hjärnor med ADD producerar inte tillräckligt med dopamin. Kontentan blir att du alltid känner dig otillfredsställd, alltid är på jakt efter "det" som skulle få det att klaffa. Vare sig det nu månde vara ett nytt spel, en ny identitet eller en ny karriär. Du blir också märkbart tankspridd och lättdistraherad, dessutom blir avståndet mellan tanke och handling väldigt stort, du får s.k igångsättningssvårigheter.

Det stämmer in som sagt. Vanligtvis har folk med ADD dock svårt att klara gymnasiet. Då ska vi inte ens tala om högre studier, såsom universitet och högskola. Måste befinna mig någonstans vid "the extreme end of the spectrum" i sådana fall (se exempel).

ADD, eller någon avart på det, skulle faktiskt kunna förklara en del av min konstanta förvirring. Det skulle förklara hur lång tid det tar för mig att koppla om efter en vanlig arbetsdag. Det skulle förklara hur extremt jävla sömnberoende jag är. Det skulle t.o.m förklara mina skumma reaktioner på alkohol. Det är nämligen någonting som i första hand påverkar arbetsminnet, symptomen skall dessutom förvärras, både av sömnbrist och av alkohol.

Nu "är" jag visserligen väldigt speciell. Och det finns flera psykiatriska diagnoser jag kan relatera till. Aspergers (light), ADD (light), HSP. Varför inte Alexithymi?

Med detta sagt. Man skall vara försiktig med att hänvisa sina problem till sådant här. Blir märkbart mindre förvirrad bara av att skriva sådana här inlägg, sätta ord på saker. Att prata med folk för den delen, om det är rätt sorts människor. Det skulle, med andra ord, kunna vara mitt agerande (eller brist på detsamma) som orsakar min förvirring. Inte själva förvirringen som orsakar agerandet.

Dryga jobbfanskap

Gick över med vilsen tant igår till andra avdelningen. Väl där ser jag farbror B krypa runt på golvet. Jag ogillar skarpt att gå över någons gräns, men misstänkte B kanske inte kröp runt därnere just av fri vilja.

"Har du ramlat B, vill du komma upp?"

"Jag leker låtsasleken, på riktigt!", säger B argt och kryper vidare.

Jaha, det hjälpte ju.....jävligt mycket. Or not.

Ser mig förgäves om efter ordinarie personal. De verkade dock ha gått upp i rök, lagom nu till frukostrasten. Stod och övervägde var de kunde tänkas ha gömt sig någonstans, då plötsligt L, boendets sjuksköterska dyker upp bakom mig.

"Vad gorrr do, varforr du inte säga till? Du vända, du vända!"

Försöker förgäves dechiffrera andra delen av budskapet. Vända någon? Vem fan då?  Ger till slut upp och bestämmer mig ignorera detta tills vidare. Jag hjälper L att sätta B upp i rullstolen, innan jag återvänder till min surt förvärvade frukost. Finns ingenting kvar att göra, och jag avskyr att stå och vela.

Efter fem minuter kommer L in. Han tittar allvarsamt på mig, går långsamt fram, och lutar sig framåt över bordet. Han pratar långsamt och tålmodigt, barnspråk liksom.

"serr du någgon på golvet, så gårrr du inte in och vända. vi gorra inte så".

Han fick det alltså att framstå som om jag inte bara dröjt att ta rätt beslut, utan att jag dessutom skitit i B, och gått raka vägen tillbaks till frukosten. Detta dessutom inför två medarbetare och avdelningschefen.

That kinda fucked me up.

Inte nog med de rent personliga aspekterna, det skulle i och för sig vara illa nog. Stört mig på detta i två dagar nu, jag måste stå ut på stället flera veckor till.  Men dessutom kommer jag antagligen få en dålig jävla referens, om jag tar det så kallat schyssta alternativet, och bara låter det här passera.

Drygt värre alltså. Ska försöka ta ett snack om det här, tonvikt alltså på försöka.

Introvert - Den tysta revolutionen

Reflektioner angående "Introvert - den tysta revolutionen", av Linus Jonkman.

Det stämmer att vi förväntas vara mer extroverta idag. Folk följer normen, även då de inte förstår den. De gör vad som förväntas. Folk samlas och "festar", för att det förväntas. Man drar ut, och hoppar på dansgolvet, för att det förväntas. Vid flera sådana tillfällen, har faktiskt jag varit mest kreativ och drivande. Detta då jag vet vad jag själv behöver för att ha kul, jag kan se vad som saknas.

Det "har" bliviet lättare att vara introvert. Skulle aldrig fått så stort utrymme att uttrycka- och förverkliga mig själv annars. Inte utan blogger, afvm och...en del andra kanaler. Samtidigt har en del "bra" kanaler för introverta människor försvunnit.

Föreningskulturen är någonting bra och någonting givande. Med dess krav på fullständig demokrati, och att alla ska komma till tals. Tyvärr domineras merparten föreningar numera av slaviska lämmeltågsmänniskor, utan ett uns av självständigt tänkande. De tar åt sig vad andra människor tänkt, utan att själva riktigt analysera saken, och komma fram till någonting eget.

I think that's just sad.

Jag tror...att jag på många sätt är mer extrovert än introvert. Får energi av att dela med mig, både av känslor och tankar. Har alltid blivit fel, då jag inte kunnat göra det ordentligt. Det är  livsviktigt för mig, att hitta människor jag klickar med. Se upp till och identifiera mig själv med. Sedan är jag väldigt dålig på att leva ut den sidan, men det får kanske vara en annan sak. Personighet säger någonting om vilka drivkrafter du har, inte hur bra du är på att tillfredsställa dom.

Överlag, så tycker jag författaren blandar ihop det där. Var dina drivkrafter ligger, och vad det är du är bra på. Är inte "bra" på snabba ordväxlingar, och känner mig fruktansvärt rostig socialt. Men det blir inte mindre viktigt för det.

Så om vi sammanfattar; Drivkrafter och begåvning är två olika saker. Mina drivkrafter är i huvudsak extroverta. Min begåvning, eller mitt sätt att fungera, ligger i huvudsak på det introverta området. Förberedelser, planering, djupförståelse.

Sanktioner vs missiler

Liten reflektion:

Sanktionerna mot Gazaremsan är, som Israel hävdar, inte dödliga. Mat och förnödenheter kommer in. I varje fall det nödvändigaste. Det som skadas, är framförallt Gazas ekonomi. Dess möjlighet att exportera, importera och producera. Det som också skadas är dess värdighet. Det innebär en ständig förnedring, att få leva under någon annans kontroll på det sättet.

På samma sätt kan man tänka om missilattackerna gentemot Israel. Skadan på marken är försumbar. Däremot är den ekonomiska skadan väldigt stor. Missilerna Hanas tillverkar kostar några tusen dollar. Missilerna järnkupan (The Iron Dome) använder för att skjuta ner sagda missiler kostar upp till femtiotusen. Likaså är den psykologiska skadan väldigt stor. Stora delar av Israels befolkning (hörde upp till en tredjedel?) får varje dag sitta i skyddsrum, och bli beskjutna i sitt eget land.

Undrar om det här kanske är meningen med Hamas raketattacker? Inte först och främst att döda, men att hämnas för de ekonomiska/psykologiska konsekvenserna av Israels blockad? Tvinga Israel att uppleva lite av samma sak?

Disclaimer:

Finner både Hamas och Israels strategi både skadlig och kontraproduktiv just nu.

Greed is Good

Skulle förnya mitt abonnemang idag:

[...]

"Vill du ha en ny telefon också?"

"Iof funderat på ngn vattentät, Xperia Z typ"

"Den har jag också, ta xperia Z Compact, den är grym!"

"Hur mycket kostar det?"

"150 kr extra i månaden, under 24 månader"

"Då tjänar jag mer på att faktiskt köpa telefonen?"

"Jag lägger på min personalrabatt! Då blir det 500 kr billigare!"

"Jaha?"

"Då säger vi så? 349 kr i månaden?"

"Vänta nu lite, hur mycket är abonnemang och hur mycket är telefon?"

"249 kr abonnemang och 100 kr telefon."

"Det är ju 70 kr dyrare än alternativet? Måste bli typ 1500 kr över 24 månader?"

"Ska vi säga så?"

"Nej, i sådana fall betalar jag 4500 kr sammanlagt, för någonting jag kan köpa för 3200 på pricerunner. Jag vill ha budgetvarianten. 179 kr/månaden tack. Ingen telefon.