emo...

Jag glömmer saker.

Det känns rätt scary ibland, har inte alls tillräckligt bra kontakt med verkligheten...

Jag glömmer det kan kännas bra att prata med folk, att det faktiskt kan vara roligt att gå ut, att det faktiskt kunde finnas någon poäng med att ringa någon och bara gå ut och snacka en kväll.

Fått höra jag ska vara glad över att vara i Lund, att vara student liksom. But honestly?

Jag är inte byggt för det här kringflackandet...jag tror jag behöver kontinuitet för att kunna fungera. Det tar tid för mig att lära känna folk, jävligt lång tid. Jag behöver  ett jobb, en utbildning (lång sådan) eller egentligen vad som helst som kunde ge mig en fast punkt i tillvaron, en plattform och en identitet jag kan använda mig av för att växa och utvecklas.

Vet inte hur länge jag kan vänta på det...det känns som om hela livet sitter på "on hold" just nu, har gjort det i flera år nu snart. Kan inte stanna i det läget hur jävla länge som helst. Jag måste göra ett val snart, jävligt snart. Det kvittar egentligen vad jag väljer, bara jag gör något.