Var på föreläsning nyss på eden, med Susan Hegeman. Temat var "Voting and Voter Suppression: Postcards from Florida" , alltså vilka taktiker framförallt republikanerna i USA använder för att hindra politiska meningsmotståndare för att rösta.
En intressant sak som kom fram var att ID-kort inte finns på samma sätt i USA som i Sverige. Det finns en stark libertariansk tradition i landet, och blotta tanken på obligatoriska ID-handlingen får folk att tänka storebrorssamhälle. Folk har måste givetvis ha ID-handlingar med sig om de kör, men inte annars. Vanligen identifierar man sig genom sitt social security number, det är ingen direkt motsvarighet till det svenska personnumret, och du ska bara i väldigt begränsad omfattning behöva underteckna officiella dokument med det.
Återigen för att ingen vill känna att staten håller koll på dig.
Tyckte det var jävligt intressant...det är därför man snackar om "registered voters" i USA, delstaten/staden har ofta inte ens koll på vilka som bor där. Det är därför 11 miljoner människor kan bo illegalt i landet, de har förutsättningar till att göra det, eller i varje fall mycket bättre förutsättningar än vi har här i Sverige.
tisdag 6 november 2012
söndag 28 oktober 2012
Winds of Change
Gick bra på högskoleprovet. Mycket bättre än jag räknat med. 2.0 på orddelarna och 1.6 på de kvantitativa. 1.8 sammanlagt alltså.
Känns jobbigt, hade inte räknat med det här. Hade nog räknat med att köra första fullständigt, få fixa jobb någonstans och göra det igen på vårterminen. Jag lade upp min planering efter det. Vad fan ska jag göra nu egentligen?
Hade självklart räknat med en teoretisk chans att få hyfsat resultat. Därför skickade jag också in en halvhjärtad ansökan till högskolan.
Som följer:
Psykologprogrammet i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund.
Läkarprogrammet på Karolinska, i Umeå och Linköping
Juristprogrammet i Lund
Grundkuirs i genusvetenskap, Lund
Kandidatkurs i Statsvetenskap. Lund.
Ingen av programmen har över 1.8 i intagningspoäng. Det är faktiskt bara Psykologprogrammet i Stockholm/Lund och läkarprogrammen på Karolinska/Umeå som ligger så pass högt. Resten kommer jag in på by default. Jag måste på allvar ta och sovra bland dom, gallra ut dom jag inte vill ha!
Eller om jag inte vill göra någonting alls men...Jag menar WTF? Känner mig nästan tvingad att välja någonting. Bara för att jag kan. För att det vore fel att inte göra det.
Allt känns bara väldigt rörigt just nu. Som om inte det vore nog sökte jag någon utbildning i militären också, som specialistofficer/militärtolk. Jag var behörig! Pallar jag med en KMU (Kompetterande Militär Utbildning) kan jag mycket väl få det tvivelaktiga nöjet att nöta arabiska sexton timmar om dagen.
Pappa beskrev sig som ett isflak en gång. Han guppar lite fram och tillbaks, i stort sett är han rätt nöjd med att flyta med strömmen.
Han tyckte jag var mer av en virvelvind.
Känns jobbigt, hade inte räknat med det här. Hade nog räknat med att köra första fullständigt, få fixa jobb någonstans och göra det igen på vårterminen. Jag lade upp min planering efter det. Vad fan ska jag göra nu egentligen?
Hade självklart räknat med en teoretisk chans att få hyfsat resultat. Därför skickade jag också in en halvhjärtad ansökan till högskolan.
Som följer:
Psykologprogrammet i Stockholm, Göteborg, Uppsala och Lund.
Läkarprogrammet på Karolinska, i Umeå och Linköping
Juristprogrammet i Lund
Grundkuirs i genusvetenskap, Lund
Kandidatkurs i Statsvetenskap. Lund.
Ingen av programmen har över 1.8 i intagningspoäng. Det är faktiskt bara Psykologprogrammet i Stockholm/Lund och läkarprogrammen på Karolinska/Umeå som ligger så pass högt. Resten kommer jag in på by default. Jag måste på allvar ta och sovra bland dom, gallra ut dom jag inte vill ha!
Eller om jag inte vill göra någonting alls men...Jag menar WTF? Känner mig nästan tvingad att välja någonting. Bara för att jag kan. För att det vore fel att inte göra det.
Allt känns bara väldigt rörigt just nu. Som om inte det vore nog sökte jag någon utbildning i militären också, som specialistofficer/militärtolk. Jag var behörig! Pallar jag med en KMU (Kompetterande Militär Utbildning) kan jag mycket väl få det tvivelaktiga nöjet att nöta arabiska sexton timmar om dagen.
Pappa beskrev sig som ett isflak en gång. Han guppar lite fram och tillbaks, i stort sett är han rätt nöjd med att flyta med strömmen.
Han tyckte jag var mer av en virvelvind.
fredag 26 oktober 2012
Queerfolk och mansrättsrörelsen.
Finns förvånansvärt stora paraleller här.
Både queerfolket och mansrättsrörelsen känner sig ensamma och isolerade, Missförstådda. Båda grupperna kännser sig dessutom personligen angripna av det omgivande samhället, Som ifrågasätter deras identitet, deras värderingar, deras sätt att leva.
Skulle tolka det där som att vi har flera uppfattningar i samhället som är normerande och förtryckande, beroende på vilken del det är man lever i, och vilken del av det dagliga informaitonsflödet vi är mer känsliga för.
Är i varje fall lute synd vi måste ställa grupperna mot varandra hela tiden. Vad mansrättsrörelsen och queerfolket vill är ju i mångt och mycket samma sak, de vill kunna vara sig själva. Att folk (representerade av antingen PK-samhället eller alla andra) bara ska lägga ner. Sluta försöka tvinga in dom i en roll de varken kan trivas i eller identifiera sig med.
Både queerfolket och mansrättsrörelsen känner sig ensamma och isolerade, Missförstådda. Båda grupperna kännser sig dessutom personligen angripna av det omgivande samhället, Som ifrågasätter deras identitet, deras värderingar, deras sätt att leva.
Skulle tolka det där som att vi har flera uppfattningar i samhället som är normerande och förtryckande, beroende på vilken del det är man lever i, och vilken del av det dagliga informaitonsflödet vi är mer känsliga för.
Är i varje fall lute synd vi måste ställa grupperna mot varandra hela tiden. Vad mansrättsrörelsen och queerfolket vill är ju i mångt och mycket samma sak, de vill kunna vara sig själva. Att folk (representerade av antingen PK-samhället eller alla andra) bara ska lägga ner. Sluta försöka tvinga in dom i en roll de varken kan trivas i eller identifiera sig med.
torsdag 25 oktober 2012
Mening
Kommer bli lite existensiella grubblerier och skit nu igen.
Deal with it.
--------------
Tänkt lite på vad jag gör här fortfarande. I Lund. I universitetsvärlden. Eller iaf i utkanten av den. Har faktiskt läst mer än trehundra högskolepoäng. Det borde väl vara nog för vilken dödlig som helst, right?
Sanningen är....att jag inte fått ut vad jag vill av universitetet. Finns exakt tre anledningar att läsa någonting.
-För att du brinner för ämnet och vill fördjupa dig i det
-För att det leder till ett bra jobb.
-För att du älskar universitetslivet, har kul, festar runt.
Jag har aldrig gjort något av det här....det finns tre kurser jag någonsin tyckt var kul. statsvetenskap, grundkursen i engelska och en flumkurs i genuspsykologi. Utöver det...jag har bara läst för att jag känt mig tvingad till det, för att jag inte haft något bättre för mig.
Har aldrig läst något jag brunnit för, aldrig vågat det. Och jag har aldrig haft så jävla kul på universitetet.. Har aldrig hittat någon gemenskap, någon eller några det klickar med.
Så jag antar jag inte känner mig färdig på något sätt - är inte nöjd. Har inte fått det där jag kom hit för att få.
Deal with it.
--------------
Tänkt lite på vad jag gör här fortfarande. I Lund. I universitetsvärlden. Eller iaf i utkanten av den. Har faktiskt läst mer än trehundra högskolepoäng. Det borde väl vara nog för vilken dödlig som helst, right?
Sanningen är....att jag inte fått ut vad jag vill av universitetet. Finns exakt tre anledningar att läsa någonting.
-För att du brinner för ämnet och vill fördjupa dig i det
-För att det leder till ett bra jobb.
-För att du älskar universitetslivet, har kul, festar runt.
Jag har aldrig gjort något av det här....det finns tre kurser jag någonsin tyckt var kul. statsvetenskap, grundkursen i engelska och en flumkurs i genuspsykologi. Utöver det...jag har bara läst för att jag känt mig tvingad till det, för att jag inte haft något bättre för mig.
Har aldrig läst något jag brunnit för, aldrig vågat det. Och jag har aldrig haft så jävla kul på universitetet.. Har aldrig hittat någon gemenskap, någon eller några det klickar med.
Så jag antar jag inte känner mig färdig på något sätt - är inte nöjd. Har inte fått det där jag kom hit för att få.
tisdag 23 oktober 2012
Insomnia
Kan inte sova. Pluggat inför högskoleprovet i fyra-fem dagar nu och nojjar som fan över det. Vad vill jag ha det till egentligen, typ psykolog eller läkare? Vad ska det vara bra för?
Sanningen är att jag nog skulle trivas bäst som typ lärare. Tror det i varje fall. Eller typ flummig genusvetare, liksom jobba inifrån för att störta hela systemet. Eller lyckas fixa mina närmast bibliska issues med tjejer och feminism. Det är sjukt jävla viktigt när jag tänker efter.
Kanske lyckas göra både och?
Hur som helst, skulle knappast kräva några högre betyg för någonting av det där. Inte för en schysst master heller. Det skulle bara krävas att jag tar mig i kragen, bestämmer mig för vad jag vill och vågar stå för det. Iof just det jag har haft svårt för hela mitt liv men....borde det faktiskt inte bli dags snart, att i varje fall försöka?
Känns som om jag försöker få allting igen, inte behöva välja. Gapa efter för mycket. Brukar aldrig gå så bra det där- å andra sidan har jag slagit in på den banan nu, satt upp högskoleprovet som mål. Det känns som om jag iaf måste försöka då.
Sanningen är att jag nog skulle trivas bäst som typ lärare. Tror det i varje fall. Eller typ flummig genusvetare, liksom jobba inifrån för att störta hela systemet. Eller lyckas fixa mina närmast bibliska issues med tjejer och feminism. Det är sjukt jävla viktigt när jag tänker efter.
Kanske lyckas göra både och?
Hur som helst, skulle knappast kräva några högre betyg för någonting av det där. Inte för en schysst master heller. Det skulle bara krävas att jag tar mig i kragen, bestämmer mig för vad jag vill och vågar stå för det. Iof just det jag har haft svårt för hela mitt liv men....borde det faktiskt inte bli dags snart, att i varje fall försöka?
Känns som om jag försöker få allting igen, inte behöva välja. Gapa efter för mycket. Brukar aldrig gå så bra det där- å andra sidan har jag slagit in på den banan nu, satt upp högskoleprovet som mål. Det känns som om jag iaf måste försöka då.
torsdag 18 oktober 2012
random fundering
Blivit lite skeptisk mot det här med magiska svärd på sistone.
När man tänker på det är ett svärd bara ett vapen, om man bortser från mystiken, symbolvärdet och så vidare .Riktigt high tech också. The cutting age technology of its day.
Blir riktigt löjligt om man byter ut "svärd" i alla fantasyserier mot något annat vapen.
En välsignad kalashnikov.
En magisk bazooka.
En förtrollad kärnvapenmissil
What's the difference, egentligen? Finns det någon praktisk anledning till att en pilbåge kan vara magisk, men inte en Avtomat kalashnikov 47?
När man tänker på det är ett svärd bara ett vapen, om man bortser från mystiken, symbolvärdet och så vidare .Riktigt high tech också. The cutting age technology of its day.
Blir riktigt löjligt om man byter ut "svärd" i alla fantasyserier mot något annat vapen.
En välsignad kalashnikov.
En magisk bazooka.
En förtrollad kärnvapenmissil
What's the difference, egentligen? Finns det någon praktisk anledning till att en pilbåge kan vara magisk, men inte en Avtomat kalashnikov 47?
onsdag 17 oktober 2012
update
Tror bestämt ni bör uppdateras litegrann....
Från att ha varit en flummig, överutbildad akademiker har jag nu vuxit upp och blivit en arbetslös flummig akademiker. Fortfarande lika överutbildad. Stod inte ut med tanken på en till onödig skitkurs, någon jag faktiskt skulle behöva ta studielån för.
Jag tror inte på lån. Honestly, det är mot min religion. Lån är någonting man tar för investeringar. Inte för trettio poäng socialpsykologi.
Så, sedan jag hoppade kursen har jag flummat runt och mjölkat alla bidragssystem jag kommit åt. Förvånansvärt bra på det. Både på det och att söka jobb. Varit på två intervjuer hittills. Går på den tredje imorgon.
Hade ett ytterst kortvarigt jobb också som kundintervjuare men...var inte tillräckligt odräglig för det. I'm working on it.
Från att ha varit en flummig, överutbildad akademiker har jag nu vuxit upp och blivit en arbetslös flummig akademiker. Fortfarande lika överutbildad. Stod inte ut med tanken på en till onödig skitkurs, någon jag faktiskt skulle behöva ta studielån för.
Jag tror inte på lån. Honestly, det är mot min religion. Lån är någonting man tar för investeringar. Inte för trettio poäng socialpsykologi.
Så, sedan jag hoppade kursen har jag flummat runt och mjölkat alla bidragssystem jag kommit åt. Förvånansvärt bra på det. Både på det och att söka jobb. Varit på två intervjuer hittills. Går på den tredje imorgon.
Hade ett ytterst kortvarigt jobb också som kundintervjuare men...var inte tillräckligt odräglig för det. I'm working on it.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)