måndag 18 november 2013

Järnrör i politiken

Läste i DN idag om Kent Ekeroth. Det var han som med några kompisar ska ha "beväpnat sig med järnrör" på fyllan för ett tag sedan, och blivit petad från sin post. Artikeln handlar om hur han kommit tillbaka i värmen hos SD.

Håller inte med om Ekeroths politik. Tycker inte vi behöver längre straff...tycker inte det är det som är problemet.

Men so what om killen fulat sig på fyllan någon gång? Vem fan har inte gjort det?

Jag vill inte ha några fläckfria, felfria politiker. I sådana fall har dom ingen förståelse för vad det innebär att vara människa. Politiker ska få ha ett privatliv, hamna i krogslagsmål, gå på strippklubb och prata med de som jobbar där.

Politik ska grunda sig på verkligheten, inte på verklighetsfrämmande dagdrömmar, om hur vi önskar att verkligheten såg ut.

tisdag 22 oktober 2013

Om Sex och Rättsäkerhet

Får ta och käfta lite igen :P

Jag läste artikeln i DN idag om killen som filmade tjejen han hade sex med, och sedan lade ut filmen mot hennes vilja på olika porrsajter. Killen blev först dömd till skadestånd på 120 000, ett belopp som sänktes i hovrätten till 25 000. Genusvetare, feminister och ryggradslösa killar har snubblat över varandra i sin iver att kritisera domen, och dess förmenta kvinnohat.

Ryggrad, som sagt. En förmåga som saknas idag. I domen står skrivet att "det är mer accepterat idag att vara utåtriktad med sina sexuella vanor." Det är en mycket dålig formulering, det håller jag med om. Men vi måste kolla på budskapet bakom den. Trots allt "är" sådant här mycket mer accepterat idag. Tänka om det hänt på åttiotalet? trettiotalet? Viktorianska England?

Tjejen kommer förmodlingen få jobbiga glirningar, men kommer knappast bli sparkad från jobbet. Inte bli utfryst från kyrkan/klubben/bekantskapskretsen, och förhoppningsvis inte behöva byta stad, såsom man förr i tiden kunde blivit tvungen till. Toleransen, är större, och konsekvenserna mindre nu än de var då.

Dessutom, har tidigare skadestånd i högsta domstolen legat på 100 000, det vill säga för våldtäkt.

Man kan diskutera vilken kränkning som är värst. En våldtäkt kan du trots allt hålla för dig själv, dvs om du verkligen vill det. Men det är så rätten resonerat, och jag kan väl tycka det finns en poäng. Vi kan omöjligt läsa folks tankar/känslor och avgöra vem som blivit mest kränkt och typiskt sett bör väl en våldtäkt vara mer allvarlig.

Varje dom till kvinnans nackdel kan inte beskrivas som misogyni och kvinnohat. Det måste finnas ett utrymme för "due process" också, och bra rättspraxis.

lördag 19 oktober 2013

Rutten Vecka

Failat fyra jobbintervjuer, och har nyss blivit uppringd ang. telefonförsäljarjobbet, som jag hoppades vid Gud jag hade haft vett att inte söka till. Juristprogrammet är "inte" det trygga fallback option jag trodde det var. Kan visst tillgodoräkna mig kurser men...inte tillnärmelsevis lika mycket som jag trodde. Terminen jag läser nu t.ex är näsan garanterat värdelös.

Jag jag missat fjorton samtal från Studenthemmet Tempus igår. De ville ge mig ett rum för 2600 (nuvarande ställe är 4500), som låg centralt och var dubbelt så stort. Jag var inte tankspridd eller så. Bara det att mottagningen i denna gudsförgätna lägenhet är samma som den var i Führerbunkern. 1945.

Ljuspunkter:

-Typ ändå fått jobb som läxhjälpare. Kanske kan lära mig någonting

-Betalar i varje fall inte dubbla hyror längre. Thank God.

Om svenska arbetsmarknaden

Det borde finnas en plats för oss som inte vet vi vill. Som bara vill ha en klipphylla att vila ut på, i väntan på nästa steg.

Någonting.

Vårdbiträde, Brevbärare. Stekare på McDonalds.

För ett vikariat som lärare, ska du ha två referenser, minst två referenspersoner som sett dig jobba med barn och ungdomar. Du ska i praktiken antingen gått barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet...det eller gå lärarprogrammet. För ett deltidsjobb som brevbärare, krävs tidigare erfarenhet. För ett deltidsjobb som världens hemskaste jobb, telefonförsäljare, ska du helst redan veta vad du vill, gå ett program och sedan kunna binda upp dig i en period om minst arton månader.

Finns inga jobb kvar där folk bara anställer, och håller käft så länge du sköter ditt jobb? Någon som låter dig vara ifred, och faktiskt inte lägger sig i vad du gör eller hur du väljer att leva ditt liv?

Allt känns så jävla instängt nuförtiden. Man låser fast folk i sina valen de gjorde i sextonårsåldern. Vilket program de gick, vilket som var deras första praktik.

Det kommer bli värre. Nu har vi bara krav på tidigare erfarenhet, något som strängt talat går att få, med lite nepotism och välplacerade kontakter.

Snart kommer krav på sex månaders lärlingsutbildning.





fredag 11 oktober 2013

liten uppdatering

Egentligen har jag litegrann skrivkramp just nu, men jag ska ändå försöka klämma ur mig en uppdatering. Befinner mig alltså i Stockholm, och hyr in mig hos ett par. Deras barn har typ nyss flyttat ut och....de känner väl typ abstinens eller någonting. Det är mitt ute i skogen typ, utanför en förort som heter Tullinge.

Har varit på fem jobbintervjuer nu de senaste två veckorna.  Jag kommer snart börja jobba som läxhjälpare, åt ett företag som heter Study buddy. Har jag riktig tur kommer jag också börja jobba som brevbärare åt StudentConsulting. Intervjun kändes ändå faktiskt väldigt bra för en gångs skull...

Håller som bäst på att planera vårterminen. Kollar upp framförallt juristprogrammet och läkareprogrammet på KI. Ska skriva prov nu imorgon med brorsan, till alternativa urvalet.

fredag 6 september 2013

The Bright Side

Har blivit av med mina nycklar.

Det suger.

Dels förstås för pengarna, räkningarna och alla viktiga saker jag vill få tag på. Men mest för att jag inte vare sig kan göra mig av med rummet eller hyra ut förrän nycklarna springer tillbaks..och det kan ta sin tid. Under tiden har jag konsulterat både Smålands och familjen, och lyckats få till en riktigt imponerande nödlösning.

I'm getting good at those.

Har varit relativt ärlig med klassen om vad jag vill och varför jag är där. Känns bra. Är fortfarande möjligt jag ändrar mig, men jag vill inte starta någon form av förhållande med falska pretentions, att liksom låtsas vara någon jag inte är. Det måste liksom finnas en ärlighet och en acceptans för var man befinner sig, sedan kan man utvecklas utifrån det. Annars blir det bara fel.

En del personer jag tyckt var riktigt intressanta, har saknat det där mer än jag trodde, att faktiskt ha människor omkring mig. Tror inte riktigt du utvecklas om du inte har det. Liksom folk du träffar varje dag, folk du måste prata med, skaffa relationer med.

Sitter på tågen till skåne nu och läser vetenskapsteori. Måste vara tröttare än jag trodde, boken håller på att bli bättre.

///

Hansson out.




tisdag 3 september 2013

Hösten fortskrider..

Right, lite uppdatering igen.

Har kommit in på psykologprogrammet i Stockholm. Intrycket hittills är föga uppmuntrande, och får mig att vilja fila på min doktorsavhandling i fysikalisk kemi. Finns ljuspunkter, och här finns visst saker att lära sig, jag är bara inte övertygad det inte går att finna på betydligt närmare håll.

Det är panik just nu bland läkarreserverna just nu. Bara fyra personer ska ha uteblivit från uppropet. Snäsiga handledare ska ha sagt att de "hoppas och tror" att inget reservupprop alls ska komma att behövas i år. Som ni vet ligger jag som åttonde reserv, rätt scary faktiskt.

Fast KI sade samma sak 2012, de hade fel då också. Det var fem år sedan de kallade mindre än tio reserver. Det har ökat till femton/tjugofem sedan dess, och det är alltid högre på höstterminer. Det är ändå rätt worrying, jag måste ändå typ planera för det. Om jag nu inte kommer in på läkarprogrammet, ska jag då stanna kvar på psykolog? Kommer jag  ut någonting av det, och kommer jag stå ut?

Tänker onda tankar på kemi igen. Det är efter kursstart iof, går inte att fixa officiellt längre, det får man ta med studievägledaren. Och då får någon lägga ner tid och energi för min skull, något jag kanske ändå inte skulle ta tillvara på, får jag besked från KI kommer jag nog hoppa på. Och jag vet faktiskt inte förrän kanske två veckor från nu....

...Men vid det laget är det ändå för sent för att hoppa på ngnting. Catch 21?

Om det låter förvirrat just nu, är det för att det är det. Har lite eller ingen överblick. Mina ägodelar är nedprånglade i två väskor. Det är en ny stad, ett nytt universitet och nya människor. Nya villkor, och alldeles för lite information. Ingen egen plats heller man kan slappna av på och reflektera. Inte förrutom rummet jag hyrt på vandrarhemmet, och delar med fem personer.