Trötthet

Flyttade hit, till den s.k "friluftsstaden" Riksten, för en fyra månader sedan. Det är en håla utanför Tullinge, som i sig är en håla utanför Huddinge, som i sin tur är en förort till Stockholm. You get it. en timme till Stockholm, dvs två timmar om dagen. Inget uteliv, inget att göra. Missar du bussen (den du måste ta, för att typ...köpa mat) blir det att gå i femtio minuter.

Värsta saken är att...jag egentligen inte ville bo här. Redan bestämt mig för att splitta psykologprogrammet, så det fanns ingen anledning. Kunde ringt en kompis men...jag var bara trött just då. Var tio saker som redan gått fel. När sedan kontraktet visade sig ha en fyra månaders bindningstid, var jag nog för trött för att göra väsen av det. Och jag var dessutom i fucking jävla Riksten, klockan nio på kvällen. Med fyra väskors packning.

Var inte riktigt så illa som det stod på kontraktet heller.

"Vi förhandlar om det här i November, om vi vill fortsätta eller inte. Tänker din deposition kan typ funka som hyra för December i sådana fall, om du inte hunnit fixa lägenhet tills dess."

Efter sagda samtal i november, försäkrade jag paret in no uncertain terms att jag tänkt flytta ut snarast. Jag ville bara få skriftligt först på min nya lägenhet. För två veckor sedan gav jag dom svart på vitt. It's happening. Bad dom t.o.m säga till mig vid eventuell visning, så jag fick röjt rummet först. Så döm av min förvåning, när paret idag dels är fullständigt tagna på sängen över att jag sticker, dels hävdar kontraktet gäller tills 31 dec, dels fullständigt verkar förträngt allt de sade kvällen jag faktiskt skrev på.

Blir bara så jävla trött. Vill verkligen inte behöva behandla människor som idioter. Trycka upp papperen i ansiktet på dom, se till de verkligen förstår. Och jag vill kunna lita på människor, inte spela in varenda samtal någonsin i typ bevissyfte.

Järnrör i politiken

Läste i DN idag om Kent Ekeroth. Det var han som med några kompisar ska ha "beväpnat sig med järnrör" på fyllan för ett tag sedan, och blivit petad från sin post. Artikeln handlar om hur han kommit tillbaka i värmen hos SD.

Håller inte med om Ekeroths politik. Tycker inte vi behöver längre straff...tycker inte det är det som är problemet.

Men so what om killen fulat sig på fyllan någon gång? Vem fan har inte gjort det?

Jag vill inte ha några fläckfria, felfria politiker. I sådana fall har dom ingen förståelse för vad det innebär att vara människa. Politiker ska få ha ett privatliv, hamna i krogslagsmål, gå på strippklubb och prata med de som jobbar där.

Politik ska grunda sig på verkligheten, inte på verklighetsfrämmande dagdrömmar, om hur vi önskar att verkligheten såg ut.

Om Sex och Rättsäkerhet

Får ta och käfta lite igen :P

Jag läste artikeln i DN idag om killen som filmade tjejen han hade sex med, och sedan lade ut filmen mot hennes vilja på olika porrsajter. Killen blev först dömd till skadestånd på 120 000, ett belopp som sänktes i hovrätten till 25 000. Genusvetare, feminister och ryggradslösa killar har snubblat över varandra i sin iver att kritisera domen, och dess förmenta kvinnohat.

Ryggrad, som sagt. En förmåga som saknas idag. I domen står skrivet att "det är mer accepterat idag att vara utåtriktad med sina sexuella vanor." Det är en mycket dålig formulering, det håller jag med om. Men vi måste kolla på budskapet bakom den. Trots allt "är" sådant här mycket mer accepterat idag. Tänka om det hänt på åttiotalet? trettiotalet? Viktorianska England?

Tjejen kommer förmodlingen få jobbiga glirningar, men kommer knappast bli sparkad från jobbet. Inte bli utfryst från kyrkan/klubben/bekantskapskretsen, och förhoppningsvis inte behöva byta stad, såsom man förr i tiden kunde blivit tvungen till. Toleransen, är större, och konsekvenserna mindre nu än de var då.

Dessutom, har tidigare skadestånd i högsta domstolen legat på 100 000, det vill säga för våldtäkt.

Man kan diskutera vilken kränkning som är värst. En våldtäkt kan du trots allt hålla för dig själv, dvs om du verkligen vill det. Men det är så rätten resonerat, och jag kan väl tycka det finns en poäng. Vi kan omöjligt läsa folks tankar/känslor och avgöra vem som blivit mest kränkt och typiskt sett bör väl en våldtäkt vara mer allvarlig.

Varje dom till kvinnans nackdel kan inte beskrivas som misogyni och kvinnohat. Det måste finnas ett utrymme för "due process" också, och bra rättspraxis.

Rutten Vecka

Failat fyra jobbintervjuer, och har nyss blivit uppringd ang. telefonförsäljarjobbet, som jag hoppades vid Gud jag hade haft vett att inte söka till. Juristprogrammet är "inte" det trygga fallback option jag trodde det var. Kan visst tillgodoräkna mig kurser men...inte tillnärmelsevis lika mycket som jag trodde. Terminen jag läser nu t.ex är näsan garanterat värdelös.

Jag jag missat fjorton samtal från Studenthemmet Tempus igår. De ville ge mig ett rum för 2600 (nuvarande ställe är 4500), som låg centralt och var dubbelt så stort. Jag var inte tankspridd eller så. Bara det att mottagningen i denna gudsförgätna lägenhet är samma som den var i Führerbunkern. 1945.

Ljuspunkter:

-Typ ändå fått jobb som läxhjälpare. Kanske kan lära mig någonting

-Betalar i varje fall inte dubbla hyror längre. Thank God.

Om svenska arbetsmarknaden

Det borde finnas en plats för oss som inte vet vi vill. Som bara vill ha en klipphylla att vila ut på, i väntan på nästa steg.

Någonting.

Vårdbiträde, Brevbärare. Stekare på McDonalds.

För ett vikariat som lärare, ska du ha två referenser, minst två referenspersoner som sett dig jobba med barn och ungdomar. Du ska i praktiken antingen gått barn- och fritidsprogrammet på gymnasiet...det eller gå lärarprogrammet. För ett deltidsjobb som brevbärare, krävs tidigare erfarenhet. För ett deltidsjobb som världens hemskaste jobb, telefonförsäljare, ska du helst redan veta vad du vill, gå ett program och sedan kunna binda upp dig i en period om minst arton månader.

Finns inga jobb kvar där folk bara anställer, och håller käft så länge du sköter ditt jobb? Någon som låter dig vara ifred, och faktiskt inte lägger sig i vad du gör eller hur du väljer att leva ditt liv?

Allt känns så jävla instängt nuförtiden. Man låser fast folk i sina valen de gjorde i sextonårsåldern. Vilket program de gick, vilket som var deras första praktik.

Det kommer bli värre. Nu har vi bara krav på tidigare erfarenhet, något som strängt talat går att få, med lite nepotism och välplacerade kontakter.

Snart kommer krav på sex månaders lärlingsutbildning.

liten uppdatering

Egentligen har jag litegrann skrivkramp just nu, men jag ska ändå försöka klämma ur mig en uppdatering. Befinner mig alltså i Stockholm, och hyr in mig hos ett par. Deras barn har typ nyss flyttat ut och....de känner väl typ abstinens eller någonting. Det är mitt ute i skogen typ, utanför en förort som heter Tullinge.

Har varit på fem jobbintervjuer nu de senaste två veckorna.  Jag kommer snart börja jobba som läxhjälpare, åt ett företag som heter Study buddy. Har jag riktig tur kommer jag också börja jobba som brevbärare åt StudentConsulting. Intervjun kändes ändå faktiskt väldigt bra för en gångs skull...

Håller som bäst på att planera vårterminen. Kollar upp framförallt juristprogrammet och läkareprogrammet på KI. Ska skriva prov nu imorgon med brorsan, till alternativa urvalet.

The Bright Side

Har blivit av med mina nycklar.

Det suger.

Dels förstås för pengarna, räkningarna och alla viktiga saker jag vill få tag på. Men mest för att jag inte vare sig kan göra mig av med rummet eller hyra ut förrän nycklarna springer tillbaks..och det kan ta sin tid. Under tiden har jag konsulterat både Smålands och familjen, och lyckats få till en riktigt imponerande nödlösning.

I'm getting good at those.

Har varit relativt ärlig med klassen om vad jag vill och varför jag är där. Känns bra. Är fortfarande möjligt jag ändrar mig, men jag vill inte starta någon form av förhållande med falska pretentions, att liksom låtsas vara någon jag inte är. Det måste liksom finnas en ärlighet och en acceptans för var man befinner sig, sedan kan man utvecklas utifrån det. Annars blir det bara fel.

En del personer jag tyckt var riktigt intressanta, har saknat det där mer än jag trodde, att faktiskt ha människor omkring mig. Tror inte riktigt du utvecklas om du inte har det. Liksom folk du träffar varje dag, folk du måste prata med, skaffa relationer med.

Sitter på tågen till skåne nu och läser vetenskapsteori. Måste vara tröttare än jag trodde, boken håller på att bli bättre.

///

Hansson out.