Om någon ser ner på dig, och behandlar dig sämre än andra människor, så är du alltså diskriminerad. So far so good. Men om någon ser upp till dig, och idealiserar dig, så är det också diskriminering!
Läste ett klockrent exempel på detta från fittjournalen, dvs någon form av vänsterfeministisk blogg:
"Att säga att en viss marginaliserad grupp är bra på ett eller annat sätt är att flytta dem från ett ramverk till ett annat. Förhåller de sig inte till sina tilldelade ”bra” egenskaper förtjänar de således inte (enligt denna retorik) att bli behandlade på samma premisser som alla andra. Många verkar tro att så länge deras fördomar är "bra" så spelar de ingen roll. Att de är mindre trångsynta när de hyllar någon än när de motsätter sig någon"
Så om vi försöker reda ut begreppen. Det är dåligt att vara idealiserad, då det ger dig mindre handlingsutrymme. Då du kommer behandlas sämre, och inte bättre än alla andra, om du t.ex som tjejen uppe på piedestalen skulle sänka dig ner till killarnas nivå.
Men det stämmer väl faktiskt inte? Iaf inte enligt mina erfarenheter.
En tjej kan, i min värld, vara betydligt mer pushig och krävande än en kille kan vara. Just för att hon är tjej, och att det beteendet då per automatik blir lite "bra och alternativt". Det finns också, skulle jag säga, en outtalad rädsla för att kritisera kvinnor/tjejer över huvud taget.
Kommer ihåg en tjej som formligen skrek ut en gnällig och uppenbarligen inkompetent äldre herre på ett styrelsemöte. Jag blev jävligt avundssjuk, kommer jag ihåg, för jag tror aldrig jag själv kunnat komma undan med en sådan sak. Som kille måste man nästan alltid vara väldigt mån om motsatsen, att vara ödmjuk och respektfull ad nauseum, bara för att liksom bevisa någonting.
Är det bara jag?
Kommentera!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar