normer

God Damn it.

Var på möte med RFSU igår kväll. Det var en kille där som skulle snacka om normer. Vi fick räkna upp egenskaper på män och kvinnor. Egenskaperna som ansågs som stereotypa skrevs ner "inom" ramen, och dom belönades, dom som var mer ovanliga skrevs ner "utanför" ramen, och bestraffades på olika sätt...

Jag blev skitsur efteråt, försöker verkligen inte vara bitter och skit, men det är svårt att låta bli ibland.

Det går till exempel inte att säga att den kille som är lite mjuk, är feminist, är omtänksam och så vidare faller utanför normen och blir bestraffad.

Han faller nämligen inte alls utanför normen. Han faller bara inom en annan norm, den politiskt korrekta om du så vill.

Han kommer i själva verket att bli belönad, eftersom han tillhör en grupp samhället ser upp till och vill premiera. Han kommer få förtur till toppjobb och styrelseposter, och framförallt kommer han att få tillgång till en enorm jävla feministcommunity, som stötttar hans livsval och i princip allt som han gör.

Alltså precis som killen som höll i föreläsningen. Men precis som alla de vita heterosexuella män som feministerna ständigt klagar på, var det här en människa som inte kunde se de fördelar systemet gett honom. Som bara ville se till andras fördelar och sina egna nackdelar.

Strife is life?

Vad finns livet till för? vad är det egentligen som är meningsfullt?

Kommer jag hem från jobbet vid fyra-femtiden är jag fullkomligt jävla död i flera timmar efteråt. Om man undantar menlösa aktiviteter som att städa toan och borsta tänderna skulle jag egentligen inte säga jag gör ett vettigt jävla skit.

Det tar seriöst flera TIMMAR innan jag återfår ngt som över huvud taget kan JÄMFÖRA med koll, och vid det laget är det bara att ställa väckarklockan på ringning och börja om från början nästa dag ^^

Jävla hamsterhjul.


Undrar om det bara är en övningsgrej....Och är det bara mig det gäller? Eller genomlever halva mänskligheten sina liv in a state of konstant apati?

Okej, det skulle iof förklara en del....

Vettig feedback någon?

First!

Ville egentligen inte starta den här bloggen.

Jag ville komma ut som typ gay först. Eller kanske transa. Liksom berätta om alla hemliga/skämmiga saker jag ville skriva om så jag inte skulle kunna få skit för det.

Och jag ville absolut inte börja skriva på Blogger. Hur jävla töntigt är inte det?

Men jag antar man måste börja någonstans. Man kan inte ha krav på sig hela tiden på att man måste åstadkomma "den" perfekta grejen. Då slutar det med att man inte åstadkommer ett jävla skit, och hur kul är det på en skala?

Ni får stå ut med den noobiga jävla formateringen, det knäppa namnet och vad fan ni nu mer kan ha att störa er på.

För min bekvämlighet är viktigare än din åsikt

Deal with it.