Girl Effect...

Hittade den här sajten idag. Organisationen hävdar stolt att "adolescent girls are the most powerful force for change on the planet", att "Economically empowered girls can stop poverty before it starts" och att "Girls have the potential to add billions of dollars to GDP"

http://www.girleffect.org/

Fine, jag kanske överreagerar. Särskilt i Afrika jobbar väl kvinnan satan, medans männen ligger runt och tuggar kat eller någonting....enligt min politiskt korrekta mellanstadiebok iaf. Men det är ändå alldeles för lätt att låta sig förföras av det här, den vackra, oskyldiga tjejen som automatiskt kommer göra hela världen bättre.

För vad är egentligen killarnas roll i allt det här? Skulle inte de vara viktiga för förändring? Vara värda att uppmuntra? Ha resurser att bidra med?¨Och inte genom att lägga sig platta för Den Goda, Oskyldiga tjejen, utan genom att själva åstadkomma någonting bra, i sitt eget liv, och för sin egen skull?

Gränser

Känner en tjej som heter K. Hon har nog redan från början varit osäker på sig själv. Sedan har hon förstärkt det genom att plugga genus och sociologi. Fått lära sig det inte finns några regler, inga normer. Inget sant jag att erkänna och respektera. Fått lära sig motarbeta och ifrågasätta det lilla hon faktiskt visste var sant.

Hon kan inte fungera riktigt normalt. Hon stannade i mitten av trappuppgången en gång med en i det närmaste existensiell ångest. Skulle hon verkligen gå ner? Kanske hon inte "ville" det, kunde hon verkligen vara "säker"? Kanske skulle hon ta och sätta sig ner i trappan istället och meditera. liksom tänka på saken?

Förklarade lugnt och sakligt för henne att hon faktiskt borde gå ut. Om inte annat för hennes kompis som hon ringt för fem minuter sedan stod och väntade på henne. Hon gillar det. Trygghet. Att någon berättar för henne hur det "är". Så hon slipper tänka. Slipper ifrågasätta. Antar jag själv är lite likadan...fast K är extrem.

Hade henne på rummet en dag och hånglade lite med henne. Hade varit intresserade båda två, ett bra tag misstänker jag. Tänker tillbaks på det ibland. Men mår lite dåligt när jag gör det. Känner jag liksom bryter mot en princip...Hon skulle göra vad som helst, bara du var lugn, pedagogisk och bestämd när du berättade för henne. Hon skulle varken kunna samla sig eller må dåligt förrän efteråt....jag vet litegrann hur det där känns.

konfliktteori

Har verkligen issues med det där med konflikter...

Dissade ett skräpigt företag nyss som ville anställa mig i två veckor. Jag hade skäl till det. Lönen var så dålig att jag hellre kunde gå på socialbidrag. Dessutom skulle jag antagligen bli färdig dubbelt så snabbt den här gången, och därför antagligen få...eh...hälften så mycket betalt.

And that kinda sucks. Och det tar rätt mycket energi/uppmärskamhet i anspråk också, och jag har redan ett annat jobb typ på gång.

Men jag kan ändå inte låta bli att få dåligt samvete för det.

I'm a nice guy, I want to be there for you! :(

Om killar och tjejer igen

Har velat rita den här bilden ett tag, eller i varje fall någonting liknande. Vetifan om jag kanske bara är morbid här men...jag tycker iaf den säger någonting viktigt.

Tjejen till höger är förtryckt av all uppmärksamhet och alla förväntningar hon aldrig bett om. Som följd av det  sätter hon (och alla andra tjejer) upp en avskräckande fasad, i förebyggande syfte. Man kan inte dela med sig till hela världen helt enkelt.

Killen till vänster är också förtryckt. Av all tvångsmässig respekt han måste visa (i synnerhet till tjejen till höger...) och av all den skuld han på något sätt förväntas ta på sig. Dels för vad alla andra killar gör/har gjort, men dels för att killens sexualitet "är" dålig och skam-/skuldbelagd i vårt samhälle, i mycket högre grad än vad tjejers är.

Men värst av allt är liksom likgiltigheten, kylan och hatet han möter överallt. Även om det inte är på riktigt, även om det bara är i form av en avskräckande fasad. Det kan vara jävligt sårande och jävligt disheartening.

Poängen är väl någonstans att ett överflöd av uppmärksamhet kan vara precis lika illa som ensamhet och isolering. 

Kan jämföra det med värme, varken en öken eller en glaciär är ngt jävla trevligt ställe att bo på.

Förstår inte riktigt varför det här är viktigt fortfarande men...på något sätt så är det väl i varje fall det. Så kan man välja på att göra något av det eller bara ignorera det ^^

Natt på er!

Angående The Game (boken)

De flesta läser igenom boken bara för att leta efter någonting att störa sig på. Det finns mycket skumt skit men....att kalla vare sig den eller någon annan seductionlitteratur som sexistisk tycker jag är fel. Både böckerna och communityt syftar till att hjälpa (främst) killar få en rättvis chans att ligga på krogen. Tjejer har ju faktiskt redan den möjligheten, det är bara en fråga om lite praktisk jämställdhet.

Allt vi gör syftar i grunden till att manipulera. Vi vill bli manipulerade, så länge det görs på ett bra och roligt sätt. Vi skulle alla gånger välja en utmanande, livlig konversation med killen/tjejen med självförtroende, framför en knagglig, jobbig med någon som bara söker bekräftelse. Någon som tar någonting istället för att ge. Vi funkar så, det är varken ont eller manipulativt att påpeka det.

Däremot är det jävligt elakt att låta bli.

Tankar inför hösten

Trött på mitt eviga överanalyserande. På all jävla dramatik omatt tvunget göra det perfekta jävla valet. Så kan jag verkligen inte bestämma mig för typ läkare eller psykolog blir det jurist. Basta. Det är tryggt och ändå typ vettigt.

Sedan vet jag inte om det här är en vettig bevekelsegrund men...jag gillar naturfolk. De är trevliga. Alltid äkta på något sätt. Toleranta. Vakna. Öppensinnade. Många samhällsmänniskor är bara så falska och tillgjorda.

I hate that shit.

Mer om prostitution

Centerkvinnorna har i dagarna publicerat ytterligare en artikel om prostitution. Som synes har Centerkvinnorna inte byggt upp någon egen, liberalfeministisk analys av fenomenet. De har köpt radikalfeminismen rakt av. Män är onda, kvinnor är oskyldiga offer. Kvinnor ska uppmuntras, män tryckas ner.

Livet är för kort för att jag ska orka gå igenom allt jag inte håller med om. Fokuserar på det jag tycker är mest intressant.

CK skriver:

Centerkvinnorna är stolta över att stå för den socialliberala delen av Centerpartiets politik – där vi månar om mänskliga rättigheter, en värld fri från människohandel och våld, och ett samhälle fritt från prostitution.

Vi kommer bli fria från prostitution den dagen alla kan få den sexuella intimitet de vill ha, den dagen ingen känner sig ensam längre. När den dagen kommer kommer ingen efterfrågan att finnas kvar, och ingen marknad heller. Men fram till dess finns både män och kvinnor som helt enkelt inte får den närhet de vill ha, och som de behöver för att må bra. Och som är beredda på att betala för att få den. Jag kan inte se något fel med det, så länge som ingen blir utnyttjad. Att ta sin sexualitet och sina känslor på sådant stort allvar skulle jag snarare se som ett hälsotecken.

Vad har egentligen CK föreslår som alternativ till prostitutionen? Förrutom att skuldbelägga (den manliga) sexualiteten de verkar mena är roten till allt ont?

CK skriver vidare:

Termerna sexköpare och sexsäljare insinuerar en jämbördig maktrelation och affärspartner som inte finns då säljaren alltid befinner sig i ett maktunderläge från köparen.

Att befinna sig i läget att behöva betala för någon annans sällskap, för att någon ska stå ut att ha sex med dig, är väl i själva verket höjden av desperation och maktlöshet? Som (iaf manlig) sexköpare skulle du känna sig långt mer smickrad om de kvinnliga prostituerade betalade dig för att ha sex med dom, du skulle inte känna sig ett dugg förtryckt!

Det är själva grunden till Kvinnors Sociala Makt tror jag, blotta mängden straighta män som, om inte sex,  i varje fall desperat vill ha kvinnligt sällskap, uppmärksamhet och bekräftelse. Synd bara CK inte verkar fattat det.