Kommer direkt från RFSU Malmös årsmöte, är skitsur just nu, so let the ranting commence....
Ordföranden vid förra årsmötet hade lovat nominera mig i år. Och när jag väl fick "reda" på att han inte orkat göra det hade vi redan klubbat nomineringsstopp! Som om det inte var nog hade valberedningen ingen jävla aning om vilka som hade blivit nominerade. Det är mot deras uppdragsbeskrivning att presentera några kandidater än sina egna!
Det är helt jävla sinnessjukt. Jag skulle redan ha skrivit en motion om det om jag bara hade tillgång till stadgarna och uppdragsbeskrivningen....
Vilket jag alltså inte har eftersom jag inte är medlem i styrelsen!!
Tror inte själva posten är så viktig men....jag vill ha ett "erkännande" för hur mycket tid och energi jag egentligen lagt ner på det här. Jag har kandiderat tre gånger i rad till den jävla styrelsen, och jag har alltid försökt vara motiverad, alltid försökt ta all kritik som konstruktiv och alltid varit beredd att försöka igen.
Jag förlorade med en rösts övervikt förra gången. Jag begärde rösträkning! Jag menar, seriöst, hur många skulle ha varit beredda att göra det?
Det är bara en fet jävla förolämpning mot mitt ego att jag inte ens blivit tillfrågad av den jävla valberedningen. Seriöst. Och om jag sedan valt att ställa upp eller inte är en annan sak.
Och mitt Ego är sjukt jävla viktigt, så ni vet...
måndag 27 februari 2012
söndag 12 februari 2012
Utbildning
Utbildning (i varje fall på högre nivå) tror jag finns till för att ge dig de faktakunskaper, färdigheter, behörigheter, kontakter och/eller den cred/sociala status som krävs för en viss typ av jobb. Möjligtvis kan man också tänka sig att något sorts "tänk" följer med i paketet. Och kanske att utbildningen faktiskt övar upp din intellektuella "förmåga" i vissa avseenden...oavsett om det gäller problemlösning, studieteknik eller matematik.
En bra definition?
Har kommit in på statsvetenskaplig fotsättningskurs för typ femte gången nu, och för femte gången har jag svårt att förstå varför jag läser den.
Antar att det ger mig viss social status att ta en pol. kand, oavsett av jag läser, men jag "stör" mig på att jag varken kommer få den djupförståelse, de faktakunskaper eller de färdigheter jag skulle få om jag pluggade till exempel nationalekonomi, kemi eller biomedicin ^^
Jag tycker om att "förstå" saker. Att behöva tänka, och verkligen förstå dem på djupet. Hur molekyler interagerar, hur människan fungerar, hur tillväxt skapas. Tror inte man riktigt gör det med statsvetenskap. Det är inte en tillräckligt hård disciplin för det. Inte tillräckligt kumulativ.
Men ändå, jag vill ju göra en insats i samhället på något sätt, göra ett avtryck och få systemet att fungera bättre. Måste då inte statsvetenskap ändå vara typ.....nyttigt?
En bra definition?
Har kommit in på statsvetenskaplig fotsättningskurs för typ femte gången nu, och för femte gången har jag svårt att förstå varför jag läser den.
Antar att det ger mig viss social status att ta en pol. kand, oavsett av jag läser, men jag "stör" mig på att jag varken kommer få den djupförståelse, de faktakunskaper eller de färdigheter jag skulle få om jag pluggade till exempel nationalekonomi, kemi eller biomedicin ^^
Jag tycker om att "förstå" saker. Att behöva tänka, och verkligen förstå dem på djupet. Hur molekyler interagerar, hur människan fungerar, hur tillväxt skapas. Tror inte man riktigt gör det med statsvetenskap. Det är inte en tillräckligt hård disciplin för det. Inte tillräckligt kumulativ.
Men ändå, jag vill ju göra en insats i samhället på något sätt, göra ett avtryck och få systemet att fungera bättre. Måste då inte statsvetenskap ändå vara typ.....nyttigt?
måndag 6 februari 2012
A good deed?
Snackade med en av mina tjejkompisar i måndags (den 30/1). Hon var uppskakad då hon hade hört en tjej typ bli våldtagen i båset bredvid på solariet...hon vågade inte anmäla, så jag bestämde mig för att ta hennes uppgifter och gå till polisen själv.
Jag har faktiskt gjort mer än så. Jag stack runt till alla solarier runt hennes låt vara rätt vaga lägesbeskrivning, och bad ägarna spara sin videoövervakning för den aktuella dagen/tidpunkten.
All videoövervakning brukar nämligen raderas efter två veckor eller så....om vi antar att tjejen anmälde (vilket hon kanske inte gör på veckor eller månader), så är det fortfarande inte säkert att polisen skulle hunnit säga till i tid.
Kanske var jag ute på djupt vatten här, trots allt reagerade jag på vad jag hört om vad min förvirrade kompis trott hon hört att tjejen i båset bredvid varit med om....jag kanske inte har rätt att skrämma skiten ur folk på så pass svaga grunder.....Men hade jag någon rätt att låta bli? Som god samhällsmedborgare måste man ha en skyldighet att göra vad man kan när man får höra sådant här.
Eller så var jag bara egotrippad och förblindad av min egen Stora Betydelse eller någonting, jag kan fortfarande inte bestämma mig ^^
Jag hade rätt stora förhoppningar på att det här skulle lösa sig från början, men jag måste erkänna jag blev minst sagt besviken på polisens reaktion när jag lämnade in tipset.
”Vi måste vänta tills någon anmäler”, sade tanten i receptionen. ” det går ändå inte att identifiera någon på övervakningsfilmen”. Sedan lade hon det på högen i princip. Men.....min mobil har ju ett ansiktsigenkänningsprogram, vad borde dom då inte kunna göra då hos polisen?
Och jag hade ett namn! Varför var det ingen som kunde gå vidare med det?
Dom borde fatta att det blir klart lättare att anmäla om du faktiskt vet du har ett vittne som kan ställa upp, och någon förtroendeingivande representant för samhället faktiskt säger till dig att att "du, vi tar sådant här mycket allvarligt."
/Magnus
Jag har faktiskt gjort mer än så. Jag stack runt till alla solarier runt hennes låt vara rätt vaga lägesbeskrivning, och bad ägarna spara sin videoövervakning för den aktuella dagen/tidpunkten.
All videoövervakning brukar nämligen raderas efter två veckor eller så....om vi antar att tjejen anmälde (vilket hon kanske inte gör på veckor eller månader), så är det fortfarande inte säkert att polisen skulle hunnit säga till i tid.
Kanske var jag ute på djupt vatten här, trots allt reagerade jag på vad jag hört om vad min förvirrade kompis trott hon hört att tjejen i båset bredvid varit med om....jag kanske inte har rätt att skrämma skiten ur folk på så pass svaga grunder.....Men hade jag någon rätt att låta bli? Som god samhällsmedborgare måste man ha en skyldighet att göra vad man kan när man får höra sådant här.
Eller så var jag bara egotrippad och förblindad av min egen Stora Betydelse eller någonting, jag kan fortfarande inte bestämma mig ^^
Jag hade rätt stora förhoppningar på att det här skulle lösa sig från början, men jag måste erkänna jag blev minst sagt besviken på polisens reaktion när jag lämnade in tipset.
”Vi måste vänta tills någon anmäler”, sade tanten i receptionen. ” det går ändå inte att identifiera någon på övervakningsfilmen”. Sedan lade hon det på högen i princip. Men.....min mobil har ju ett ansiktsigenkänningsprogram, vad borde dom då inte kunna göra då hos polisen?
Och jag hade ett namn! Varför var det ingen som kunde gå vidare med det?
Dom borde fatta att det blir klart lättare att anmäla om du faktiskt vet du har ett vittne som kan ställa upp, och någon förtroendeingivande representant för samhället faktiskt säger till dig att att "du, vi tar sådant här mycket allvarligt."
/Magnus
söndag 29 januari 2012
To hump or not to hump?
Är bekanta med hur saker funkar på dansgolvet? Att tjejen liksom vickar på rumpan framför killens skrev, och att killen förväntas gnida sig mot henne samtidigt som de dansar?
Det kallas för grinding. Jag tycker det är rätt läskigt, då jag alltid är rädd för att kränka tjejen om det skulle vara så att jag tolkat något fel...
Men igår kväll tyckte jag faktiskt det kändes rätt okej. Jag grindade (efter uppmaning från hennes kompis) en lång, lite alternativ och rödhårig tjej bakifrån. Hon reagerade på ett "jättebra" sätt, hon fick mig att känna att det inte var någonting att skämmas för, att jag bara gjort någonting lite oväntat men å andra sidan helt naturligt. Det fick mig att känna mig jättebra, och gav mig styrka och självförtroende att approacha även andra tjejer på dansgolvet efteråt.
Jag gick fram till henne innan alla stuckit och sade till henne att det var jättetrevligt att dansa med henne...för jag tror på att göra sådant där, att utmana sig själv, att faktiskt våga blotta sig själv för att kunna ge någonting och kanske också få någonting tillbaka. Jag tror det fungerade också, hon rodnade, log jättemycket och såg ner i marken i varje fall.
Om nu inte hennes kompis hade varit så jävla dryg och bara velat knuffa bort mig därifrån ^^
Det kallas för grinding. Jag tycker det är rätt läskigt, då jag alltid är rädd för att kränka tjejen om det skulle vara så att jag tolkat något fel...
Men igår kväll tyckte jag faktiskt det kändes rätt okej. Jag grindade (efter uppmaning från hennes kompis) en lång, lite alternativ och rödhårig tjej bakifrån. Hon reagerade på ett "jättebra" sätt, hon fick mig att känna att det inte var någonting att skämmas för, att jag bara gjort någonting lite oväntat men å andra sidan helt naturligt. Det fick mig att känna mig jättebra, och gav mig styrka och självförtroende att approacha även andra tjejer på dansgolvet efteråt.
Jag gick fram till henne innan alla stuckit och sade till henne att det var jättetrevligt att dansa med henne...för jag tror på att göra sådant där, att utmana sig själv, att faktiskt våga blotta sig själv för att kunna ge någonting och kanske också få någonting tillbaka. Jag tror det fungerade också, hon rodnade, log jättemycket och såg ner i marken i varje fall.
Om nu inte hennes kompis hade varit så jävla dryg och bara velat knuffa bort mig därifrån ^^
fredag 18 november 2011
Internationella mansdagen!
19 nov – Internationella Mansdagen!
Internationella mansdagen finns till för att uppmärksamma pojkar, män och alla deras gemensamma problem. Den finns till för alla män och pojkar, oavsätt var de kommer ifrån, hur gamla de är eller vilken sexualitet eller könsidentitet de än känner att de har.
Och det behövs en mansdag. Alla andra dagar på året får vi nämligen höra att män är ett problem. Att de tar plats, att de får för mycket betalt, och har för många chefsposter. Att män är ett problem, att krig, miljöförstöring, finanskriser och ojämställdhet på något ogripbart sätt skulle vara alla killars och mäns fel.Det är fel att det är så. Det skrämmer bort många killar från jämställdhetsarbetet, och får många fler att må dåligt och tvivla på sig själva.
Internationella mansdagen finns till som en motvikt till allt det där. Den finns till för att uppmärksamma och synliggöra:
-Allt bra som män och killar har gjort och fortfarande gör för samhället. Som poliser, brandmän och byggarbetare, men också som politiker och miljöaktivister.
-Behovet av bra manliga förebilder. Att det till exempel är viktigt att för barnens skull att se till att fler killar vågar utbilda sig till förskolelärare.
-Frågor som rör mäns hälsa, till exempel arbetsplatsolyckor och prostatacancer, som faktiskt är vår vanligaste och dödligaste cancersjukdom.
-Diskriminering mot män. Framförallt gällande familjefrågor och vårdnadstvister.
Läs mer på:
tisdag 18 oktober 2011
normer
God Damn it.
Var på möte med RFSU igår kväll. Det var en kille där som skulle snacka om normer. Vi fick räkna upp egenskaper på män och kvinnor. Egenskaperna som ansågs som stereotypa skrevs ner "inom" ramen, och dom belönades, dom som var mer ovanliga skrevs ner "utanför" ramen, och bestraffades på olika sätt...
Jag blev skitsur efteråt, försöker verkligen inte vara bitter och skit, men det är svårt att låta bli ibland.
Det går till exempel inte att säga att den kille som är lite mjuk, är feminist, är omtänksam och så vidare faller utanför normen och blir bestraffad.
Han faller nämligen inte alls utanför normen. Han faller bara inom en annan norm, den politiskt korrekta om du så vill.
Han kommer i själva verket att bli belönad, eftersom han tillhör en grupp samhället ser upp till och vill premiera. Han kommer få förtur till toppjobb och styrelseposter, och framförallt kommer han att få tillgång till en enorm jävla feministcommunity, som stötttar hans livsval och i princip allt som han gör.
Alltså precis som killen som höll i föreläsningen. Men precis som alla de vita heterosexuella män som feministerna ständigt klagar på, var det här en människa som inte kunde se de fördelar systemet gett honom. Som bara ville se till andras fördelar och sina egna nackdelar.
Var på möte med RFSU igår kväll. Det var en kille där som skulle snacka om normer. Vi fick räkna upp egenskaper på män och kvinnor. Egenskaperna som ansågs som stereotypa skrevs ner "inom" ramen, och dom belönades, dom som var mer ovanliga skrevs ner "utanför" ramen, och bestraffades på olika sätt...
Jag blev skitsur efteråt, försöker verkligen inte vara bitter och skit, men det är svårt att låta bli ibland.
Det går till exempel inte att säga att den kille som är lite mjuk, är feminist, är omtänksam och så vidare faller utanför normen och blir bestraffad.
Han faller nämligen inte alls utanför normen. Han faller bara inom en annan norm, den politiskt korrekta om du så vill.
Han kommer i själva verket att bli belönad, eftersom han tillhör en grupp samhället ser upp till och vill premiera. Han kommer få förtur till toppjobb och styrelseposter, och framförallt kommer han att få tillgång till en enorm jävla feministcommunity, som stötttar hans livsval och i princip allt som han gör.
Alltså precis som killen som höll i föreläsningen. Men precis som alla de vita heterosexuella män som feministerna ständigt klagar på, var det här en människa som inte kunde se de fördelar systemet gett honom. Som bara ville se till andras fördelar och sina egna nackdelar.
lördag 1 oktober 2011
Om vänskap/kärlek
Vänskap och kärlek mår bra av att man kan prata om vad man känner. Det finns flera anledningar till att det funkar så.
För det första känns det bra att dela med sig av saker. Du blottar dig själv och gör dig sårbar, och den andra personen förstår hur jobbigt det är för dig, och att du verkligen har förtroende för hen som kan säga det där.
För det andra ger den andra personen information om hur hen kan bemöta dig, och vad du känner. Om du inte berättar vad du känner kommer den andra personen att dels få en annan uppfattning om dig, och dels behandla dig som någon du inte är. Det kommer i sinom tid leda till att ni glider isär.
För det tredje så är det mycket lättare att prata med den andra personen om inte din tankeverkamhet tas upp av saker du inte ska/kan säga men som du ändå inte kan låta bli att tänka på.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)