The Bright Side

Har blivit av med mina nycklar.

Det suger.

Dels förstås för pengarna, räkningarna och alla viktiga saker jag vill få tag på. Men mest för att jag inte vare sig kan göra mig av med rummet eller hyra ut förrän nycklarna springer tillbaks..och det kan ta sin tid. Under tiden har jag konsulterat både Smålands och familjen, och lyckats få till en riktigt imponerande nödlösning.

I'm getting good at those.

Har varit relativt ärlig med klassen om vad jag vill och varför jag är där. Känns bra. Är fortfarande möjligt jag ändrar mig, men jag vill inte starta någon form av förhållande med falska pretentions, att liksom låtsas vara någon jag inte är. Det måste liksom finnas en ärlighet och en acceptans för var man befinner sig, sedan kan man utvecklas utifrån det. Annars blir det bara fel.

En del personer jag tyckt var riktigt intressanta, har saknat det där mer än jag trodde, att faktiskt ha människor omkring mig. Tror inte riktigt du utvecklas om du inte har det. Liksom folk du träffar varje dag, folk du måste prata med, skaffa relationer med.

Sitter på tågen till skåne nu och läser vetenskapsteori. Måste vara tröttare än jag trodde, boken håller på att bli bättre.

///

Hansson out.

Hösten fortskrider..

Right, lite uppdatering igen.

Har kommit in på psykologprogrammet i Stockholm. Intrycket hittills är föga uppmuntrande, och får mig att vilja fila på min doktorsavhandling i fysikalisk kemi. Finns ljuspunkter, och här finns visst saker att lära sig, jag är bara inte övertygad det inte går att finna på betydligt närmare håll.

Det är panik just nu bland läkarreserverna just nu. Bara fyra personer ska ha uteblivit från uppropet. Snäsiga handledare ska ha sagt att de "hoppas och tror" att inget reservupprop alls ska komma att behövas i år. Som ni vet ligger jag som åttonde reserv, rätt scary faktiskt.

Fast KI sade samma sak 2012, de hade fel då också. Det var fem år sedan de kallade mindre än tio reserver. Det har ökat till femton/tjugofem sedan dess, och det är alltid högre på höstterminer. Det är ändå rätt worrying, jag måste ändå typ planera för det. Om jag nu inte kommer in på läkarprogrammet, ska jag då stanna kvar på psykolog? Kommer jag få ut någonting av det, och kommer jag stå ut?

Tänker onda tankar på kemi igen. Det är efter kursstart iof, går inte att fixa officiellt längre, det får man ta med studievägledaren. Och då får någon lägga ner tid och energi för min skull, något jag kanske ändå inte skulle ta tillvara på, får jag besked från KI kommer jag nog hoppa på. Och jag vet faktiskt inte förrän kanske två veckor från nu....

...Men vid det laget är det ändå för sent för att hoppa på ngnting. Catch 21?

Om det låter förvirrat just nu, är det för att det är det. Har lite eller ingen överblick. Mina ägodelar är nedprånglade i två väskor. Det är en ny stad, ett nytt universitet och nya människor. Nya villkor, och alldeles för lite information. Ingen egen plats heller man kan slappna av på och reflektera. Inte förrutom rummet jag hyrt på vandrarhemmet, och delar med fem personer.