Right, lite uppdatering igen.
Har kommit in på psykologprogrammet i Stockholm. Intrycket hittills är föga uppmuntrande, och får mig att vilja fila på min doktorsavhandling i fysikalisk kemi. Finns ljuspunkter, och här finns visst saker att lära sig, jag är bara inte övertygad det inte går att finna på betydligt närmare håll.
Det är panik just nu bland läkarreserverna just nu. Bara fyra personer ska ha uteblivit från uppropet. Snäsiga handledare ska ha sagt att de "hoppas och tror" att inget reservupprop alls ska komma att behövas i år. Som ni vet ligger jag som åttonde reserv, rätt scary faktiskt.
Fast KI sade samma sak 2012, de hade fel då också. Det var fem år sedan de kallade mindre än tio reserver. Det har ökat till femton/tjugofem sedan dess, och det är alltid högre på höstterminer. Det är ändå rätt worrying, jag måste ändå typ planera för det. Om jag nu inte kommer in på läkarprogrammet, ska jag då stanna kvar på psykolog? Kommer jag få ut någonting av det, och kommer jag stå ut?
Tänker onda tankar på kemi igen. Det är efter kursstart iof, går inte att fixa officiellt längre, det får man ta med studievägledaren. Och då får någon lägga ner tid och energi för min skull, något jag kanske ändå inte skulle ta tillvara på, får jag besked från KI kommer jag nog hoppa på. Och jag vet faktiskt inte förrän kanske två veckor från nu....
...Men vid det laget är det ändå för sent för att hoppa på ngnting. Catch 21?
Om det låter förvirrat just nu, är det för att det är det. Har lite eller ingen överblick. Mina ägodelar är nedprånglade i två väskor. Det är en ny stad, ett nytt universitet och nya människor. Nya villkor, och alldeles för lite information. Ingen egen plats heller man kan slappna av på och reflektera. Inte förrutom rummet jag hyrt på vandrarhemmet, och delar med fem personer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar