måndag 18 mars 2013

Kort om A-kassan

Det pågår ett ordkrig just nu i SvD angående A-Kassan.

De flesta verkar vara överrens om att A-kassan bör breddas. Det finns förslag om att såväl studietid som arbetssökande ska vara ersättningsgrundande. Mindre än hälften av alla arbetslösa har rätt till A-kassa idag, och om man inte lättar på villkoren, menar debattörerna, riskerar den att mista sin legitimitet.

Mot ovan nämnda debattörer (Samtliga borgerliga partier, miljöpartiet och till och med LO) står socialdemokraterna. De menar att A-kassan är till för de som redan är inne i systemet. De som har ett jobb, eller i varje fall har haft ett.

Jag är principiellt för en enhetlig grundförsäkring. Jag tycker inte om konstiga systemfel, jag vill inte ha någon som fastnar mellan stolarna. Men även ur ett helt själviskt perspektiv är jag för. Är både trött och omotiverad just nu. Ändå har jag snittat  en jobbintervju i veckan den senaste månaden. Inte bara arbetsförmedlingen, utan studievägledare över hela Lund har bett om att få behålla mina CVn som visningsexemplar!

Med andra ord är jag ambitiös, och borde inte samhället belöna den ambitionen? Det är väl mycket bättre att betala dig för vad du gör, än för vad du gjorde för någonting för sex månader sedan?

En A-kassa för alla (eller i varje fall för arbetssökande) skulle inte bara leda till ökad jobbsökande, det skulle också leda till ökat sparande, och att folk har råd med långsiktiga investeringar (resor till annan ort, ny lägenhet, m.m) för att långsiktigt säkra sin egen försörjning!

Well, om alla fungerade som jag i varje fall !

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar