flashback

I andra klass någon gång gick jag förbi bokhyllan och plockade upp "lilla mensboken", och kollade baksidan.   Anna, församlingens alfahona, började genast ge äcklade ljud ifrån sig,

"ÖÖÖAAAEE"  (tänk Ewwww fast på skånska...)

En kör av småtjejer hängde på. Jag var alldeles förbluffad av detta ologiska beteende.

"Ni kommer ju få mens allihopa? Det kommer ju inte jag?"

Total oförståelse blickade tillbaka mot mig ur Annas ögon. Hon stirrade lite osäkert på mig innan hon återigen tog ton:

"ÖÖÖAAAEE!"

Kören av småtjejer upprepade hennes stridsrop.

Hjälpläraren, en kraftig kille jag tyvärr glömt namnet på, gjorde då ett ingripande, och bad flocken småtjejer att motivera sig. Jag tror inte det gick inte så jävla bra.

Vet inte om jag har någon riktig poäng här men...tycker hela livet känns så ibland...fast utan hjälpläraren då.