Det vill säga de flesta av er.
Det är jävligt fegt och jävligt oförskämt att klampa in på min blogg och börja näthetsa. Det är jävligt många känsliga och självutlämnande tankar jag delar av mig av, och ärligt talat. Ni ska vara jävligt tacksamma för det, läs eller låt bli.
Vad gäller mitt påstått brinnande kvinnohat...
Det står ett inlägg på första sidan om attityder till våldtäkt och varför jag anser det är fel. Ett annat om vad jag tror offer för olika typer av utnyttjande egentligen behöver för att må bra. Jag stressade för fan runt en vecka för att samla videobevis till en tjej som kanske/eventuellt blivit våldtagen?
Var med och avbröt vad som lät som en rätt seriös partnermisshandel för ett halvår sedan. Det var visserligen ingen större bedrift. Jag knackade. Dörren öppnades och en gråtande tjej kom ilande som ett skott genom korridoren. Fick ägna en timme åt att lyssna på killen, som av någon outgrundlig anledning ville rättfärdiga sig för mig.
Det kanske inte var något större hjältemod involverat.
Men vad fan har du egentligen gjort?
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar