Jag hade riktigt dryga tvångstankar när jag var mindre….religiöst skit. Jag trodde högra foten representerade Gud medan vänstra representerade Satan till exempel. Om jag gick i en trappa var jag tvungen att avsluta med höger fot. Helst börja med höger också, men det funkar bara med udda antal trappsteg, annars får man börja med vänster.
Hade särskilt en fantasi som var riktigt scary….jag tänkte jag var tvungen att hålla handen längs väggen när ljuset var släckt. Om jag inte gjorde det, om jag missade bara för en sekunde, kunde det öppnas en osynlig portal till helvetet. Jag skulle gå igenom den utan att märka någon skillnad.
Men efter att jag gjort det skulle ingenting riktigt gå som det skulle. Allting skulle trots mina bästa ansträngningar bara förbytas i lidande och förnedring. Jag skulle få uppleva precis allt jag någonsin drömt om….när jag inte längre ville uppleva det, när jag var för bitter för att det fortfarande skulle kunna ge mig någonting, bara för att håna mig liksom. Och jag skulle hela tiden vara precis på gränsen till att få vad jag ville ha, vad jag längtade efter, men aldrig riktigt kunna nå dit. Lite som Sisyfos med druvorna.
Hur som helst, den här fantasin fuckar verkligen fortfarande med mig. Så många situationer jag verkligen kan ”passa in” i det där mönstret. När jag verkligen försökt, när jag verkligen ”gett” allt jag har men det i slutänden bara känns som jag skadat mig själv och dessutom andra runtomkring mig. Genom just mina ansträngningar att vara bättre, vara en bra och alternativ människa, försöka vara ärlig, försöka göra rätt sak. Försöka bry mig om dom omkring mig, försöka göra skillnad.
Vet det här säkert blir en självuppfyllande profetia ibland, vet det därför inte tjänar att tänka på det...men jag tror inte det hjälper att bara säga det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar