Jag har alltså flängt runt i säkert tre-fyra år nu. Längre, om man räknar med sjuksköterskepreogrammet. Sista gången jag läste någonting jag trodde på var Vårterminen 2008. Efter det har jag bara...läst saker för att jag känt mig tvungen till det, eller för att någon fått in mig på det och jag inte kunnat säga emot.
Har inte haft någon vettig stabilitet på typ tre-fyra år nu. Det är så jävla många saker man missar...chans att utvecklas, slappna av. Bara en sådan sak som att ha kompisar man kan prata med, bara ringa upp ibland och kunna hänga med varannan vecka.
Man behöver det där!
Nu har jag alltså kommit in på psykologprogrammet i Stockholm. Finns bra saker med det, ändå en av Sveriges mest sökta utbildningar typ. Finns typ vettiga möjligheter och är ändå rätt vettiga ämnen...
Men jag vet inte om jag har flängt färdigt än. Vore skitnajs sticka upp till stockholm och så men...vet inte om jag vill påbörja någonting jag inte kan/vill avsluta. Känns fel.
Alternativen är typ att antingen plugga lite mer stats eller att fortsätta drägga runt och söka lite fler jobb. Antagligen söka jobb då. För att bryta mönstret om inte annat. Plus att jag nästan fått in rutinen nu.
Det är det som händer. Desperat sökt jobb nu de senaste dagarna...får jag väl svar från någon känns det typ som om man slipper bestämma sig. Men kommit fram till nu att jag får se till att göra ett vettigt val, även om det kan vara svårt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar