Det är svårt att göra någonting åt sina grundläggande värderingar....jag har haft lättare än de flesta att ta åt mig vad skolan/samhället/whatever sagt åt mig jag borde vara för någonting. Det blir drygt det där, särskilt som många värden och ideal står i konflikt med varandra.
Vi har det där "good guy"-paketet man prackar på alla killar....var artig, behärska dig, tänk på andra, var snäll mot tjejer och respektera dom...hela den biten.
Sedan verkar jag ovanpå det där ha en samling Überkristna värderingar. Jobba hårt, klaga inte, finns där för alla som ber om det. Var lojal och pålitlig, håll alltid ditt ord. Och var ödmjuk, tro aldrig du själv är bättre och viktigare än någon annan.
Någon bit traditionell mansnorm har jag nog också tagit till mig, var alltid kåt och villig, visa aldrig känslor och förlora aldrig kontrollen.
Något som går direkt i Clinch med den motsägelsefulla häxkitteln av feministiska värderingar som verkar finnas lite överallt... Våga vara bra och alternativ, gärna lite undergiven, ta inte plats, och förtryck/kränk/förolämpa under inga omständigheter någon tjej/kvinna.
Som grädde på moset har vi den vetenskapliga normen som skolan pådyvlat oss. Var saklig. Var objektiv, se saker ur ett större perspektiv, ta alltid hänsyn till andra personer utom dig själv. Säg ingenting utan att mena det.
Allt det här är alltså saker som på olika sätt påverkat mig och som jag försökt leva efter...Är det konstigt man blir förvirrad?
Vad som är slående för alla de där normerna är att det ingenstans finns utrymme att ta hänsyn till sig själv. I stort sett allt vi någonsin lär oss går ut på att förtrycka våra känslor/ambitioner för någonting annat. För plikten, för sakligheten, för jämställdheten, för att inte såra någon, för att inte vara till besvär.
Men man kan faktiskt inte leva på det sättet. För innan man kan lära sig respektera andra måste man lära sig respektera sig själv. Att inse man själv också har ett värde, att det visst är okej att göra någon sur/besviken, att det till och med är bättre (för båda parter!) många gånger än att svälja undan och knipa käft.
Har sagt det många gånger och jag kommer att göra det igen...vi måste lära våra barn hur livet och världen verkligen fungerar, inte hur vi önskar att de gjorde det.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar