Läst en del om ADD på sistone, alltså Attention Deficit Disorder. ADHD utan hyperaktivitet.
Känner igen mig en hel del. Hjärnor med ADD producerar inte tillräckligt med dopamin. Kontentan blir att du alltid känner dig otillfredsställd, alltid är på jakt efter "det" som skulle få det att klaffa. Vare sig det nu månde vara ett nytt spel, en ny identitet eller en ny karriär. Du blir också märkbart tankspridd och lättdistraherad, dessutom blir avståndet mellan tanke och handling väldigt stort, du får s.k igångsättningssvårigheter.
Det stämmer in som sagt. Vanligtvis har folk med ADD dock svårt att klara gymnasiet. Då ska vi inte ens tala om högre studier, såsom universitet och högskola. Måste befinna mig någonstans vid "the extreme end of the spectrum" i sådana fall (se exempel).
ADD, eller någon avart på det, skulle faktiskt kunna förklara en del av min konstanta förvirring. Det skulle förklara hur lång tid det tar för mig att koppla om efter en vanlig arbetsdag. Det skulle förklara hur extremt jävla sömnberoende jag är. Det skulle t.o.m förklara mina skumma reaktioner på alkohol. Det är nämligen någonting som i första hand påverkar arbetsminnet, symptomen skall dessutom förvärras, både av sömnbrist och av alkohol.
Nu "är" jag visserligen väldigt speciell. Och det finns flera psykiatriska diagnoser jag kan relatera till. Aspergers (light), ADD (light), HSP. Varför inte Alexithymi?
Med detta sagt. Man skall vara försiktig med att hänvisa sina problem till sådant här. Blir märkbart mindre förvirrad bara av att skriva sådana här inlägg, sätta ord på saker. Att prata med folk för den delen, om det är rätt sorts människor. Det skulle, med andra ord, kunna vara mitt agerande (eller brist på detsamma) som orsakar min förvirring. Inte själva förvirringen som orsakar agerandet.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar