hurrrrm framtid?

Känner inte jag kan fokusera just nu....prövar skriva av mig litegrann istället, brukar fungera :)

Har alltså skrivit upp mig på läkarprogrammet och psykologprogrammet i höst. Egentligen kvittar det väl vad jag kommer in på, vad jag behöver just nu är Stabilitet. Jag vill kunna veta vad jag gör nästa termin och kunna planera. Behöver ett forum där jag kan umgås med människor och liksom bygga upp långsiktiga kontakter med. Man gör inte det på kurser på samma sätt. Eller det är ingenting jag känner jag klarar av.

Förhoppningen är att jag, genom ett längre program, ska få lättare att planera, mer tid och energi att engagera mig i annat och större möjlighet att träffa- och lära känna fler människor.

Både läkar- och psykologutbildningarna består väl f.ö av 97% överambitiösa tjejer med duktighetskomplex..

Men jag har alltid kommit överrens med tjejer, och mina duktighetskomplex tar sig fanimig bibliska proportioner. We should get along famously.

Och om jag nu inte skulle vilja jobba som psykolog/läkare hoppas jag att jag efter några år kommer kunnat engagera mig tillräckligt mycket ideellt (centern, RFSU, P6?) för att kunna fixa anställning på annat håll....Reklambranschen springs to mind.

Egentligen vill jag bara ha ett jobb.....men det känns som om den tiden sprungit förbi redan. Känner inte jag har "tid" cruisa runt blant fattiga skitjobb tills jag slutligen får napp på typ Espresso House. Det skulle jag gjort "innan" i sådana fall. Då skulle jag stannat kvar på det schyssta lagerjobbet jag ditchade och bara jobbat mig upp därifrån några år. Det skulle faktiskt funkat jävligt bra, men what's done is done. Har inte tid att fitta runt ett halvår till för att ens få jobb, då kan jag faktiskt lika gärna plugga samtidigt.