torsdag 24 maj 2012

Sexualmoral

Såg ett inslag här, där den amerikanska kongressledamoten Vicky Hartzler argumenterar mot samkönade äktenskap. Argumentet är ungefär att det "måste" finnas gränser. Sätter man inte upp några begränsningar försvinner själva innebörden av ordet äktenskap I förlängningen skulle detta öppna för hemskheter såsom månggifte, incest och 50-åriga gubbar som gifter sig med tolvåriga tjejer....

Jag måste vara precis en sådan dålig liberal som Vicky argumenterar emot.

Jag kan nämligen knappt se något problem med "någon" av situationerna hon drar upp. Well, okej, kanske den med tolvåringen då.

Men månggifte? Vad är egentligen fel med det, så länge alla är med på det? Om man nu tvunget "vill" leva i den konstellationen, varför är det någonting som staten skall lägga sig i? Det har funnits flera uppmärksammade rättsfall i USA där parterna inte ens "har" varit formellt gifta men likväl åkt fast för s.k. "de facto" polygami, dvs att de levt tillsammans som en familj.

Men vad fan är det egentligen som är fel på det? Mig veterligen finns det både killar och tjejer som verkligen vill leva i polygama förhållanden och som trivs med det!

Och om lagen inte finns till för att beskydda de berörda parterna, vad i helvete finns den då till för?

När det gäller incest har jag lite större förståelse....gällande missbildade barn och så. Och mellan barn och biologiska föräldrar. Känns jävligt fuckat det där och jag tror aldrig riktigt det där "kan" bli ett hälsosamt förhållande. Men mellan syskon? Om Joey i Alabama tvunget "vill" spänna på sin hunkiga storebror? I sådana fall är det ju visserligen jävligt äckligt men....varför skulle det egentligen vara min angelägenhet? Eller statens? Det finns ju inga barn inblandade, så återigen, vem fan är det egentligen man försöker beskydda?

Det finns två saker jag tror på, och som jag tycker egentligen all lagstiftning borde grunda sig på. Du ska aldrig skada någon annan (undantag medges) och du ska aldrig skada dig själv. Och om man genom en handling varken skadar sig själv eller någon annan, vare sig direkt eller indirekt (psykisk misshandel eller skadegörelse), så tycker jag faktiskt itne det finns något behov av att lagstifta heller.

Lagen finns till för att beskydda. Inte för att upprätthålla någon form av godtycklig samhällsmoral.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar