onsdag 14 augusti 2013

Kunskap och Ansvar

Var på studievägledningen på läkarprogrammet idag. Konversationen gick ungefär såhär:


[Jag]Jag är mest förtjust i Kemi och typ Biomedicin, kan jag vinkla utbildningen ditåt?

[Studievägledare]Men då borde du väl plugga biomedicin?

[Jag]Mjo, fast det är sent påtänkt, vill inte vänta ett år tills dess.

[Studievägledare]Men det kan du göra till våren?

[Jag]Nej, den går bara höstterminer.

[Studievägledare]*bläddrar i katalog* Jo, det stämmer!

[Jag]Men kan jag ändå använda läkarprogrammet till något relaterat?

[Studievägledare]Fast då måste väl ändå biomedicin vara bättre?

[Jag]Mjae. många tjänster inom ämnet går faktiskt främst till utbildade läkare, det är en bra merit tydligen. Det ska vara lättare att få forskningsanslag då också.

[Studievägledare]*Funderar* Mjoo.. min kompis disputerade för flera år sedan, det är faktiskt jättesvårt för henne att få jobb!

Jag letar ständigt, eller ofta i varje fall, efter någon form av auktoritet. Någon som vet någonting, kan peka ut vilket väg jag ska ta. Ge mig iaf någon form av riktning och vägledning. Det brukar inte gå så jävla bra. Eller rättare sagt, jag vet alltid mer än de jag frågar om råd.

Det är något man måste lära sig hantera. Det blir ännu värre när man låter bli. Åndå jävligt lätt att bli trött på. Att allting är ditt ansvar. Att det bara är du som vet.

No rescuer hath the rescuer, Godric Gryffindor had written. No Lord hath the champion, no mother and no father, only nothingness above.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar