Läst lite i Lady Dahmers blogg. Hittade ett prima inlägg att störa mig på.
Men att män ska inkluderas i feminismen (ofta på deras villkor) är lika befängt som att vita ska inkluderas av PoC (people of colour) i kampen mot vithetsnormen eller att rika ska inkluderas av arbetarklassen i klasskampen. Detta krav är vansinnigt.
Däremot kan man, i egenskap av förtryckare eller överordnad, jobba på att se sitt eget privilegium, lämna plats (och hålla käften emellanåt) samt delta i kampen. Och LYSSNA. Och lämna tolkningsföreträde åt de som kampen gäller. Men då givetvis UTAN att sätta agendan eller ställa krav. För det är ju bra att vi med olika sorters privilegier inser vår roll och vår maktposition samt tar ansvar men det är INTE den förtrycktas uppgift/skyldighet att inkludera sin förtryckare.
Det här visar, återigen, på mycket av vad som är fel med jämställdhetsdebatten idag. Att män inte skulle inkluderas i feminismen/jämställdhetskampen på sina villkor. Att deras feedback och synpunkter på något sätt inte skulle vara värdefulla. Att kvinnan på något sätt skulle ha tillgång till Hela Sanningen. Att män gör bäst i att bara erkänna kvinnans Överhet, och jobba på att se sin egen Skuld (jfr arvssynden).
Alltså precis vad alla blyga, osäkra killar måste få lära sig.
Dahmer & Co är, anser jag, faktiskt inte ett dugg bättre än patriarkatet säger sig bekämpa. Det är precis samma skit de håller på med, i form av dubbelbestraffning, förlöjligande och påförande av skuld och skam. Bristen på både självinsikt/och självkritik är slående.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar