Off topic

Sett på en uppsjö av andra världskrigsdokumentärer, allra senast en producerad av rysk TV, Soviet Storm, World War two in the East. Vad som fascinerar mig, och som jag aldrig riktigt lyckas få svar på, är hur Tyskland över huvud taget lyckades förlora. I de inledande skedena av Operation Barbarossa, lyckades Wehrmacht ta miljontals fångar, och nästan krossa röda armén fullständigt. De tog enorma landområden, för att inte tala om resurser.

Ändå blev Wehrmacht fullständigt steamrollad senare. Den rashygienistiska delen i ditt mörka undermedvetna kommer bli alldeles förfärad vid närmare studie av Operation Bagration.  D-dagen är en myt. I själva verket dog nio av tio tyska soldater på sovjetiskt territorium. De allierade hade trots det svårt att uppnå sina mål, och led enorma förluster.

Kommer analysera det här efter två begrepp som för min del är väldigt centrala, iaf då jag organiserar mitt eget liv, dvs Överblick och Kontroll. De är båda två livsnödvändiga för nästan all form av långsiktig handling och planring. Överblick representerar din förmåga att se riskerna och möjligheten på din väg. Kontroll representerar förmågan att påverka vad som händer.  Det spelar ingen roll hur mycket resurser du har till ditt förfogande, om du inte vet hur och var du bör spendera dom. Spelar heller ingen roll hur många möjligheter du ser, om du inte har styrka och resurser nog att agera.

Överblick

Tyskland började med klart överläge vad gäller överblick. Operation Barbarossa kom, alla varningar till trots, som en fullständig överraskning för Stalin, om än inte för någon annan. De började också med klar fördel vad gäller kontroll, och möjlighet att påverka vad som hände. Röda armén var vid tillfället fullständigt underlägsen Wehrmacht, både vad gällde, organisation, utrustning och kommunikation. Stalins utrensning av halva officerskåren var knappast något som hjälpte i sammanhanget.

Allteftersom kriget fortskrider, känner jag tyskarna förlorar den här överblicken, och därmed också kontrollen. förmågan att reagera på vad som sker. Stalingrad is a case in point. Att röda armen var kapabel till en offensiv i området, för att inte tala om en fullständig inringning/förstörelse av sjätte armén, kom som en fullständig överraskning för tyska militärledningen.

Kontroll

Redan från början fanns stora brister. Då tänker jag främst på Hitler, och hans envisa micromanagement av tyska armén. Jag väljer att se det här som en brist på Kontroll , i.o.m det berör Wehrmachts förmåga att reagera på information de faktiskt satt inne med. Vi kan se hur bristen på kontroll stegvis förvärras inom tyska armén, i.o.m Hitler lägger sig i fler och fler beslut. Samtidigt kan vi se precis motsatt förhållande i Sovjet. Stalin inser efter 1939 sina begränsningar, sätter större och större tilltro till officerskåren.

Allteftersom kriget fortskrider minskar skillnaderna mellan Wehrmacht och Röda Armén. Både vad gäller utrustning, organisation och kommunikation. Vid striden vid Kursk (alltså det avgörande slaget) hade röda armén amerikanska radioapparater i sina stridsvagnar. Och amerikanska flygplan till sitt förfogande, med franska piloter. Men viktigare än så kanske var att nya befäl tillsattes, och att soldaterna fick mer erfarenhet. Rutiner och doktriner utvecklades för att möta Wehrmachts strategier.

Växelverkan 

I sinom tid ledde Tysklands brist på kontroll och överblick, till ännu mindre kontroll och överblick. Hitler vägrade tåga i tid till Moskva. Det gav Stalin tid att förbereda sig, och ledde till mindre kontroll. Det, och Wermachts oförmåga att förbereda sig så som skulle behövas (dvs deras brist på kontroll), ledde till hundratusentals döda tyska soldater i vintern 1941, vilket ledde till ännu mindre kontroll, dvs förmåga att påverka situationen.

Vid striden om Stalingrad 1942, ledde tyskarnas brist på överblick till att 300 000 soldater blev inringade. Den ledde vidare till att Hitler felaktigt beordrade armén att stanna kvar, då han felaktigt trodde den kunde försörjas via luften, och då han felaktigt trodde van Manheim kunde undsätta armén med Operation Vinterstorm. Dels förlusten av 300 000 erfarna soldater, med utrustning och befäl, men dels också förlusten av kaukasus oljefält, ledde till en massiv minskning av kontroll för Tyskland. Det vill säga förmåga att påverka kriget och situationen till sin fördel.

Vid striden vid Kursk 1943 hade sovjet ett massivt övertag vad gäller Överblick. Den sovjetiska militärledningen, stavkan, kände till den tyska stridsplanen sedan månader tillbaka. De hade omvandlat slagfältet till världens genom tiderna mest befästa plats. Tyskarna visste i princip ingenting om det här, eller om de pansardivisioner som låg i reserv och väntade på dom. Slaget vid Kursk ledde till att tyskarna fullständigt förlorade kontrollen över krigets utveckling. Röda armén körde fullständigt över deras positioner, lyckades (enligt osäker uppgift) slå ut deras flygfält, med flygplan som fortfarande stod på marken.

När sista spiken i kistan sattes för operation Barbarossa, i.o.m Operation Bagration 1944, var det samma historia. Sovjet hade nu luftherravälde, med det massiva övertag i både Överblick och Kontroll det innebär. Sovjet hade återigen lyckats maskera sina truppförflyttningar, och Tyskland skickade sina förstärkningar till Ukraina, istället för Vitryssland, där offensiven inleddes. På grund av Hitlers idioti (dvs Wehrmachts brist på kontroll, och förmåga att nyttja sina resurser på bästa sätt), sattes den återuppståndna sjätte armen, vars uppgift var att bevaka de rumänska oljefälten, mitt på ett öppet jävla fält, istället för i det ointagliga bergspasset några kilometer längre bak.  Det ledde i sin tur till en massiv förlust av soldater, befäl och kanske framförallt av Rumänien (oljefält och allt) som allierad. Därmed hade Hitler ytterligare lyckats undergräva Wehrmachts kontroll, dvs förmåga att påverka och förändra kriget till sin fördel.

Kunde gå in lite på läget 1945 men....jag tycker väl ärligt talat kriget redan var förlorat då, från Tysklands synvinkel. Det finns inte så mycket att orda om.