Framtid igen

Känner, mig trött, förvirrad. Skolan slut, vad göra nu?

Ska kolla med studievägledningar, iaf det som är planen. Psykolog och läkare var liksom ett experiment. Så det var tänkt. Efter ett års kringflummande, så skulle jag äntligen Bestämma Mig. För en plan jag faktiskt kunde tro på. Ingen av programmen var egentligen särskilt långsökta. Jag skulle bli en bra läkare, och det finns dessutom utrymme att inrikta sig. Bli forskningsläkare, whatever.

Inte heller psykolog var eg....helt feltänkt. Ämnet verkar...bara skit ärligt talat, men inriktningen är rätt, i.o.m det är framförallt personlig utveckling jag är intresserad av.

Vad jag känner nu är mer eller mindre fullständig förvirring. Känner jag kört över min intuition, och sakerna som motiverar mig hela terminen...hela året, för att vara rättvis. Sedan ska jag plötsligt plocka fram båda två igen, nu när jag känner de behövs?

Kanske lite emo/överanalytisk. Kanske upplevs som hoppig, chasing butterflies?

Jag vet faktiskt inte det. Haft samma mål framför ögonen i flera år. Schysst deltidsjobb, möjlighet att engagera mig i saker jag bryr mig om, och möjlighet att jobba med mig själv. Punkt.