Läste en smått obehaglig krönika om massmordet i Isla Vista, Kalifornien. Var alltså killen som sköt ihjäl sex personer, och begick självmord efteråt. Han angav i sitt självmordsbrev, att den största anledningen var hans misslyckanden på kärleksfronten.
Hanna Fahl, som skrivit artikeln, menar dådet var ett utslag av mäns självupplevda äganderätt till kvinnor. Elliot Rogers skrev nu i sitt manifest att han vill hämnas på just kvinnor. Dock får vi inte glömma att fyra av de sju dödade faktiskt var män.
Elliot Rodgers största failing var inte hans längtan efter kärlek och respekt. Inte heller hans känsla av att ha gjort sig förtjänt av den. Det var hans självupplevda rätt att ta deras liv som hämnd för att inte ha fått vad han ville ha.
Ingen frisk människa gör såhär. Det står fullständigt klart att Rodgers hade stora problem, både på det sociala, mentala och för den delen sexuella planet. Det står också klart att Rodgers förlorat allt hopp. Han såg inget ljus i tunneln längre, det fanns ingen väg ut.
Där tycker jag Fahl missar en viktig poäng. Vi måste lära oss se män som Elliot Rodgers, utan att trivialisera vare sig dom eller deras problem.
Vi måste ge dom en väg ut istället, en väg framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar