Nyss sett på ”frozen” med storebror.
Helt okej, med några undantag. En sak jag tänkte på dock...
Filmen är alltså en del av den nya ”starka tjejer”-trenden som vi sett både i ”tangled”, ”brave” och ”Maleficent”. Vill nu inte förvägra någon möjligheten få känna sig stark och självständig. Men tycker detta förstärker en redan "stark" föreställning. Att det inte bara är okej att vara stark, alternativ tjej idag. Utan att det är det du måste vara, för att över huvud taget vara en bra människa.
Försöker analysera mig själv här. Har jag skäl att tycka som jag gör? Angående filmerna menar jag. Trots allt "finns" ju faktiskt "högar" med manliga huvudkaraktärer. Kanske t.o.m de flesta av dom.
Och tror väl att...jag inte kan identifiera mig med typiska manliga karaktärer. Därför varken finns- eller räknas de riktigt för min del. Jag identifierar mig väldigt stark med just bra/schysst/alternativ kille-idealet. Och det finns typiskt sett två typer av manliga karaktärer. De som fullständigt skiter i detta ideal, och de som fullständigt dukat under för det.
Är inte det jag söker. Vill mycket hellre se någon som både är medveten om- och påverkad av idealet. Men som under filmens gång lyckas hitta sig själv, befria sig från förtryckande/orealistiska förväntningar och liksom gå sin egen väg. Fortfarande "bra och alternativ", men denna gång på sina egna villkor.
Tänker lite som Göran i Lukas Moodysons ”Tillsammans”?
(Skrivet 14 jun 2014)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar