vägledning?

Känner jag helt tappat perspektivet just ni, vet knappt vad jag gör här och varför längr...

Känner mig bara trött, pallar inte tänka, finns bara så mycket skit att ta tag i.
 
Fine, jag kunde stått ut med en sugig kurs, och t.o.m att vara engagerad upp över öronen i annat skit samtidigt.....been there done that.

Men jag klarar inte av att hela tiden behöva undra om jag inte borde vara någon annanstans, om jag inte borde skita i allting och bara typ paniksöka läkarlinjen/biomedicin eller plugga typ socialantropologi, eller jobba eller göra ngt annat.

Att jag måste ifrågasätta mig själv. Inte bara ibland utan typ hela jävla tiden ^^

Antar en hel del av det här beror på att jag gått emot mig själv så pass mycket.....Om du går emot dina impulser och gör någonting  som känns fel bara för att [infoga dålig undanflykt här], är det då ett under att impulserna sedan inte finns där för att guida dig längre?  Om det inte ens logiskt sett går att rättfärdiga, men du gör det ändå, är det då ett under att intellektet inte finns där när du behöver det?


Om man gått tillräckligt långt bort från "sig själv" vill säga. Men jag tror det kan vara lätt hänt...



You aint seen nothing yet om ni tror jag obsessar över det här ^^