Johan poängterar för det första att du inte måste vara intelligent för att vara en bra talare. Det finns fullt med exempel på det. Är du intelligent kan du börja betvivla din egen tes, undra om motståndaren inte egentligen har poäng. Det är livsfarligt, det finns en sak och en sak endast som vinner debatter. Det är utstrålning och självförtroende. Ingen av dom mår bra av att du börjar tvivla på dig själv.
Det andra Johan poängterar är att debatten finns till för att vinna publiken, inte din meningsmotståndare. Det är viktigt att ha det i åtanke. Din motståndare har redan bestämt sig. Och även om han eller hon "skulle" erkänna dina argument inners inne, är det ingenting denne kommer att erkänna. Vad du däremot kan göra är att påverka alla osäkra människor i publiken, de som ännu inte bestämt sig.
En känslosam/passionerad stil kan fungera för de som håller med dig, antingen medvetet eller omedvetet. För många andra (som inte alls är införstådda med ditt driv, eller orsaken bakom det), kan det dock tolkas som konstig och/eller skrämmande. Johan poängterar dock att engagemang är mycket viktigt när du håller ett tal, det är viktigt att du tror på vad du säger.
En oväntad avsändare är alltid intressant. En tjej som är mot feminism, en kille som är för. Något väldigt intressant är också ett oväntat debattpar, några som annars aldrig håller med varandra, men i just denna fråga kommer överrens.
Det viktigaste Johan ville vi tog med oss var dock att vi skulle hålla oss till en tes när vi talar om någonting aldrig fler. Det gäller att göra det enkelt för publiken att förstå, och då ska man inte krångla till det i onödan..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar