En stor
del av denna blogg, skall självklart nyttjas för bakåtsträvande och kvinnohatande ändamål. Dagen till ära tänkte
jag dock göra ett undantag, och dela av mig av en utekväll från The Noughties.
Någon
gång på 00-talet
Jag vet
inte hur, och inte varför, men på något sätt kom jag in på en myskisk hemmafest,
hos en kraftig lesbisk tjej i Ystad. Låtom oss kalla henne L. På ett nästan
lika oförklarligt sätt, stärkt utav veggomat, flytande mod och publikens glada
tillrop, gick jag helt sonika med på deras krav. Jag gick ner på knä och slet
av mig kläderna, inför en tio centimeter hög plastkaktus. Well, den och en
sju-åtta främmande människor. Enär det olyckligtvis varken var första eller
sista gången detta hänt, var det emellertid enda gången medelst kaktus
närvarande.
En storögd
lesbisk tjej ville anmäla mig till ”Dance
like a butterfly”.
Efter det
stack vi ut. Jag och L stack in på typ frälsningsarméns kapell, och snackade
missionsresor med pastorn. Eller generalen eller vad det var. Kvällen slutade
hos Therese, en vildsint tjej jag både såg upp till och var lite rädd för. Hon
snackade kort om nya killen.
”[...]Och nu kan jag inte längre hitta
på något skit, för då jävlar.”
Det var
uppenbart att det både var någonting hon behövt, och någonting hon längtat
efter på något sätt. Jag visste inte
folk tänkte så. I slutet av kvällen rökte jag även på för första gången
någonsin. L sade lugnande till mig:
”Ibland...kan det kanske komma
en....grön mupp eller någonting, men det är liksom bara en grön mupp”
Jag
hostade lungorna av mig, passade jointen och däckade sedan i Thereses säng. Det
var svarta sidenlakan. Kändes skönt, och typ gothigt och alternativt på något
sätt. Somnade till ljudet av Willow, som
sedan gick på repeat genom hela natten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar