lördag 18 januari 2014

För fittstimmens bevarande

Det pågår alltså en debatt just nu om Belinda Ohlssons serie om feminismen. Fittstim - min kamp. Konstigt nog handlar den inte om seriens innehåll, eller ens de viktigaste punkterna folk kritiserat, I varje fall inte ännu så länge.

Den handlar istället om att någon haft mage att ifrågasätta feminismen. Att de s.k antifeministerna spelas i händerna. Att feminismen redan är tillräckligt ifrågasatt ute i vanliga samhället. Att SVT snällt borde sluta sig till ledet, istället för att häckla argt tillsammans med resten av mobben. Feminism, har det sagts, är liktydigt med humanism, och bör kritiseras i lika hög(låg) utsträckning. Att klaga på för mycket feminism, är att klaga på för mycket demokrati.

Fast det är ju inte så det ligger till. Feminism i Sverige är inte att likställa med humanism. Den har en stor inverkan på vanliga människors liv, genom staten och genom utbildningssystemet. Den bör därför snarast få jämföras med andra statsbärande ideologier, som socialism och liberalism. Och är det någon som på fullaste allvar inte vill att dessa, och deras universallösningar inte ska kunna kritiseras? Svensk planekonomi, resp. privatisering till varje pris?

Alla ideologier, och alla idëer måste få lov att diskuteras. Det är att hävda någonting annat som är att hota yttrandefriheten. Att hota tankefriheten, och därmed också själva grunden för demokratin.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar