torsdag 7 juni 2012

Filler

Det här är en rätt gammal tanke för mig, så den börjar bli lite luddig men...

Vi kan se livet lite som ett universum. Eller en cell skulle för den delen också gå bra. I denna texten skriver jag universum.

Vid Big Bang finns typ allting i ditt liv på samma plats. Alla är nära i barndomen, uppväxten och så. Sedan blir universum kallare, och alla de du tidigare haft nära relationer till (i liknelsen representerade av stjärnor, planeter, gasmolm och what have you) sprider ut sig på olika håll.

Alla sprider ut sig, men tjejer har en tendens att stanna mer i mitten av universum, medans killarna har en större tendens att röra sig mot utkanten.

Nära mitten är det väldigt varmt, men det är väldigt "intensivt" också, det finns så jävla många andra planeter/stjärnor och skit som på något sätt har eller försöker ha en relation till dig. Det är väldigt givande, och bjuder på enorma möjligheter, men mycket av ditt liv kommer gå åt till att navigera i alla relationer och förväntningar, och om man inte är tillräckligt stark blir det lätt att förlora sig själv i dom.

Nära utkanten råder fullständigt motsatt förhållande. Du har väldigt svaga band till alla andra planeter och elände...finns kanske bara en eller två som ändå befinner sig nårgurlunda i närheten, och de gör vanligtvis inget väsen av sig. Och det finns väl en poäng i det också....du får en enorm frihet och en "självständighet" du kanske aldrig skulle behövt utveckla annars. Men det blir jävligt ensamt efter ett tag, går nog inte att komma ifrån.

Errrr right menade egentligen detta skulle funka som en positiv motvikt till förra inlägget ^^



Edit 1 Passade inte in i liknelsen riktigt, men jag tror generellt sett tjejer är mycket hårdare bundna till verkligheten än vad killar är. Tänker dels på den större mängden krav/förväntningar och så, och dels på rent kroppsliga saker. Du kommer att ha mens varje månad, och du kommer bara kunna skaffa barn under en begränsad period av ditt liv. Det är någonting du måste ta hänsyn till och planera kring. Sedan kan begränsningar klart vara jobbiga, men också någonting som kan hjälpa dig strukturera upp ditt liv och tvinga att planera och rationalisera.


Edit 2 Generellt sett så tror jag väl ändå det här är en rätt bra liknelse. Tjejer verkar vara mycket mer för conformity än vad killar är, att du liksom inte ska vara annorlunda och sticka ut ur "flocken". Träffade en tant på tåget en gång som hade döpt sin sönderavlade knähund till "lyda" t.ex.... och hon var stolt som fan över det!

Skulle säga det finns en....tilltro till systemet/samhället också som inte många killar har. Kan iof bero på att systemet är mer inriktat på att ta hand om tjejer i första taget. Helt okej tycka att samhället är patriarkalt eller whatever, men då måste du också tänka på hur en misshandlad kille/tjej bemöts av vården, polisen respektive tingsrätten.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar